• Nyköpingsläkaren Tomas Ljungberg är forskningsansvarig inom psykiatrin i Sörmland, men forskar också själv på halvtid. Det är i den rollen han intresserat sig för de skenande adhd-diagnoserna. Bara en liten del av de barn som i dag får adhd-medicin behöver den, menar han. Foto:
  • Foto:
1/

"Vi sviker barnen när vi medicinerar dem"

NYKÖPING

Vi måste sluta sjukdomsstämpla och medicinera barn bara för att de upplevs som störande i skolan. Istället måste vi fråga dem varför de beter sig som de gör. Det menar Tomas Ljungberg, läkare i Nyköping och en av de kritiska rösterna mot den skenande medicineringen av barn med adhd-diagnos.

Ökande krav i skolan, föräldrar som har mindre tid för sina barn, mer stress och färre vuxna som ser barnen. Det är i den verkligheten vi ska leta efter orsakerna till att barn mår dåligt - inte inne i deras hjärnor. Det menar i alla fall Tomas Ljungberg, läkare och hjärnforskare i Nyköping.

– Vi sviker de här barnen om vi väljer att se deras beteenden som orsakade av medfödda hjärnskador, när det i många fall handlar om barn som mår dåligt och behöver stöd.

Läs mer: Medicinerna gör att Michaela slipper liv i kaos

Tomas Ljungberg anser att bara en liten del av de barn som får adhd-diagnoser verkligen har neuropsykiatriska förändringar i hjärnan som behöver medicineras. De flesta barn med adhd-stämpel har bara svårt att hantera stressen i ett allt mer krävande samhälle.

– Vi medicinerar de här barnen istället för att fråga dem varför de mår dåligt och stör. Istället borde vi stötta dem och se hur vi kan hjälpa dem i vardagen, till exempel genom en anpassad skolsituation eller genom att föräldrarna är mer närvarande.

Inom psykologin och psykiatrin finns två tydliga läger när det gäller synen på adhd. Socialstyrelsen hör till dem som anser att adhd beror på neuropsykiatriska förändringar i hjärnan, och alltså kan medicineras bort. Tomas Ljungberg hör hemma i det andra lägret som snarare ser beteendet hos många av dessa barn som en reaktion på utsatthet, stress och svåra sociala förhållanden.

– Trots att man forskat kring adhd i många år hittar man inget stöd för att det skulle bero på fysiska förändringar i hjärnan. Om det här verkligen handlade om neuropsykiatri borde man hitta någon slags enhetlig förändring hos alla med adhd-diagnos, till exempel en särskild region i hjärnan som är större eller mindre än hos andra barn. Men det finns inga sådana förändringar som gör att vi kan skilja ut barn med adhd. Då kan vi inte heller säga att det handlar om neuropsykiatri.

Läs mer: Allt fler barn från medicin mot adhd

Tomas Ljungberg vill i stället tala i termer av sårbarhet och stress.

– Vi föds med olika förutsättningar och vissa barn har svårare att hantera stress än andra. De här sårbara barnen behöver tydliga regler och mycket vuxennärvaro. De klarar inte en skolsituation med få vuxna och höga krav på att arbeta självständigt.

Tomas Ljungberg anser att ett bevis för hans synsätt är att det är betydligt större risk för barn att få en adhd-diagnos om de är födda i december än i januari. Det handlar helt enkelt om mognad och om att klara skolans krav.

– Det finns delstater i USA där över 20 procent av barnen medicinerar mot adhd. Det är bisarra nivåer. Naturligtvis har inte alla de här barnen hjärnskador. Det handlar om helt andra saker.

Men Tomas Ljungbergs åsikter är inte populära i alla läger. År 2000 bad Socialstyrelsen honom att skriva en rapport där han med forskarens kritiska ögon skulle titta på orsakerna till adhd. När rapporten var klar och Tomas konstaterat att forskningen inte gav något stöd för den neuropsykiatriska synen avslutade Socialstyrelsen kontakten och rapporten publicerades aldrig. Istället gav Tomas några år senare ut den som bok på eget förlag.

– Socialstyrelsen och läkemedelsverket har bestämt sig för att det handlar om neuropsykiatri hos alla barn med adhd, och där finns förstås läkemedelsindustrin med som en viktig påverkansfaktor. Om man får medicinera fem procent av barnen ger det stora pengar, så de vill såklart inte se några förändringar.

Men internationellt börjar det hända saker, berättar Tomas Ljungberg. Han var nyligen på en stor konferens där Luis Rodhe, ordförande i World Federation of adhd, höll ett uppmärksammat föredrag om att 90 procent av alla barn med adhd blir av med diagnosen i vuxen ålder. Det innebär att det inte kan handla om medfödda hjärnskador, eftersom sådana inte växer bort.

– Många länder har gjort studier som visar att de neuropsykiatriska teorierna inte håller. Jag hoppas att vi snart ska få en öppen debatt även här i Sverige där alla får komma till tals. Då skulle det snart bli uppenbart att det inte finns forskningsstöd för det neuropsykiatriska synsättet.

Ur Tomas Ljungbergs synvinkel är det uppenbart att vi väljer att medicinera störande barn istället för att ändra på skolan och en tillvaro där föräldrar jobbar mer, har allt mindre tid och barnen sitter stilla framför skärmar i timmar.

– Ett nytt sätt att tänka skulle kräva så stora förändringar av samhället att vi inte kan hantera det. Därför har vi en tyst kollektiv överenskommelse som säger att vi behåller samhällsstrukturen och offrar de barn som inte passar in i den.

Läs mer: "Barn i utsatta områden är mer sårbara"

Men medicineringen har ett pris, konstaterar Tomas Ljungberg. Visst blir barnen på kort sikt lugnare och mer koncentrerade eftersom adhd-medicin har den effekten på de flesta. Men det finns inga långtidsstudier som visar att medicineringen på sikt hjälper. Det finns inte heller studier som visar vad mångårig medicinering med amfetaminliknande preparat gör med en växande hjärna.

– Min förhoppning är att pendeln snart ska svänga och att vi ska börja se till den enskilda individens behov och förutsättningar. Visst finns det barn med biologiskt orsakade förändringar i hjärnan, och dem ska vi självklart hjälpa med medicin när det behövs. Det är samtidigt viktigt att veta att dessa barn är relativt få. När det gäller de andra barnen ska vi inte medicinera symptom utan ta reda på varför de mår dåligt och ge psykologisk hjälp och förändra deras miljö istället.