Det första Susanne säger när vi rullat ut de svarta yogamattorna i Hälsomagasinets stora sal i Nyköping är: glöm ordet pretantiöst.
Viryayoga är precis tvärtom, den är till för alla och mer anpassad för oss nordbor.
– Vad jag föll för är att den här yogan är dess fokus på biomekanik, hälsosam rörelselära. Man får reda på hur man ska göra för att till exempel sträcka ryggen det där lilla extra. Det kan bara behövas små justeringar i positionen för att du ska få en aha-upplevelse. Dessutom blir man mer medveten hur kroppsdelarna hänger ihop. Och som all yoga går ut på; man får bättre hållning, säger Susanne Sawander, som hittat sin yogaform genom att testa sig fram.
För tio år sedan slog yogaläraren Josephine Selander och naprapaten Malin Flink sina kloka huvuden ihop och kom fram till att man skulle kunna ta fram en yogaform som var mer lämpad för kvinnor, som är de som för de mesta provar på träningsformen, och för vårt klimat.
Att många andra yogaformer utvecklats av seniga män i ett 30-gradigt Indien är det många som glömt bort. Selander och Flink har i stället tittat på hur människor lever här och nu.
– Uppvärmningen är till exempel längre. Det kan behövas i det kalla klimatet vi har här. Det krävs ordentlig tid för att man ska kunna köra i gång.
Susanne Sawander ser även en risk att man tänjer och böjer sig allt för mycket när man börjar med yoga.
– Jag är inte 23 år längre och ganska stel. Jag vill inte påstå att 23-åringar inte ska tänja sig för mycket, för vissa är det säkert jätteskönt, vad jag menar är att kvinnor är i regel rörligare än män, säger hon och fortsätter .
– Att gå djupt in i positionerna är en lockelse som kan vara svår att motstå. Men med fel teknik riskerar man att hamna i vanskliga ytterlägen, hänga i lederna med sträckningar eller i värsta fall muskelbristningar som följd.
Men viryayoga är inget för mesar heller. Det finns övningar som tänjer gränserna för de som vill. Vilket vi i gruppen får prova på efter en halvtimme.
För de som kört ett yogapass tidigare känner snart igen sig. In- och utandning vid speciella tillfällen, barnet, solhälsningen, krigaren och hunden. Vad som är lite annorlunda är att Susanne hela tiden vill att man ska testa vad som känns bäst.
– Ibland är det bättre att böja knäna lite grann i stället för att försöka nå golvet med händerna med raka ben, säger hon.
Och i hunden ska man hitta sin idealposition där ryggen verkligen blir riktigt lång. Något som man inte gör förrän i slutet av passet om alls.
Övningar riktar sig mot rygg och mage. Jag vet inte hur många gånger vi går ned i plankan och halva plankan.
Jag som började sommaren med ryggskott hör en del knakande från ryggslutet men inga smärtor trots att jag vrider mig i omöjliga positioner.
Allt sker mycket långsamt, tanken är att passet ska ta tid.
– Till skillnad mot mycket annat i träningsväg i dag, säger Susanne. I dag är passet bara på en timme, men jag föredrar en och en halv timme. Då kan man ha en riktigt lång avslappningsdel på slutet.
Och med en hinna av svett på kroppen är det ofattbart skönt att lägga sig på mattan till slut.
Ute öser regnet ned. En jäktad förare tutar när han susa förbi i en bil, men inne i salen varvar en efter en ned. Tills det enda som hörs är knappt hörbara andhämtningar.
En dikt av Tomas Tranströmer ska få oss att tänka till.
Hur många som är nära att somna vete sjutton, men det var verkligen svårt att komma tillbaka till verkligheten igen och sätta sig vid skrivbordet.
Dock med en bättre hållning än innan.