Janna Holmqvist: "Jag är ofta tröttare efter ett ridpass"

KRÖNIKA

SN:s nyhetschef reflekterar över ridsport som friskvård – och hoppas på en ny ridskola i Nyköping.

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Yes! Där kom den! Domen som hundratusentals ryttare har väntat på, vissa i snart trettio år. Ridning är friskvård.

Från och med nu kan arbetsgivare i Sverige ge sina anställda skattefri ersättning för tunga slitiga timmar på hästryggen. Ridlektioner blir hädanefter ersatta på samma sätt som gymträning, simning och badminton.

”Äntligen”, skriver Svenska ridsportförbundet på sin sajt, och här i dagens SN kan ni läsa om domen från Högsta förvaltningsdomstolen. Den gamla domen från sent 1980-tal, som syftade på att ridsport inte var en tillräckligt folklig sport, gäller inte längre.

Nu är det andra tider för oss ryttare, liksom för golfarna, utförsåkarna och seglarna.

”Rikemanssporter”, kan vissa hävda. Tillåt mig le. Till den som tänker så, skulle jag vilja berätta att det finns gym som inte ens går ut med prisuppgifter på sina sajter.

Den som har hoppat upp på en häst och ridit en lektion, kan garanterat intyga hur det känns att hoppa ner på marken igen. Det händer mer ofta än undantagsvis att benen skakar, att svetten rinner innanför tröjan och att håret klibbar under ridhjälmen.

Personligen är jag ofta tröttare efter ett ridpass än efter en timme på gymmet, och då har jag dessutom fått en härlig varm pust av kärlek från hästens mule och en lugn stund med hästarnas förnöjsamma tuggande på hö i öronen.

Den nya domen är ett erkännande för ridsporten. Nu får vi bara hoppas att vi som vill rida i Nyköping, snart får något mer ställe att göra det på…

Läs också

( 1 st )

Läs mer om dessa ämnen

FriskvårdPolitikjobb och pengar ridsport
Relaterat