Sandra Nordin: De sjuka bajsbreven

Krönika

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

Att hästägare är en speciell sorts människor kan vi nog alla vara överens om. Sjukliga beteenden som att gå upp osunda tider för att hinna rida eller för att bara hinna mocka. Det är ett himla duttande med hästens mat, tillskott hit och dit och maten ska helst serveras exakta tider.

Nämner du ordet häst så kan du få höra på evighetslånga monologer om vederbörandes häst. Vad den gillar för mat, hur många hårstrån den har i svansen och så vidare. Men det finns en sak som står över allt annat bland hästägare. En sak som är lite sjukare än allt det andra. Bajsbreven.

Två gånger om året sker det. Då vallfärdar hästägare till postlådorna för att posta sina hästars bajs. Det är inga hotbrev som skickas till Radiosporten för att någon ryttare ska bli nominerad till Jerringspriset igen. Nej, nej. Det är de årliga träckproven. Något som blev vanligare efter att avmaskningsmedel blev receptbelagt för ett antal år sedan.

Maskarna håller nämligen på att bli resistenta och som alla vet är ju inte för mycket mask i magen vidare bra för någon. Bajsbreven skickas till laboratorier som räknar äggen. Resultatet får man sedan skicka till veterinär som tar beslut om hästen ska avmaskas eller inte.

Bra såklart men det finns få tillfällen man känner sig så sjuk i huvudet som när man lägger ett brev med sin hästs bajs på brevlådan.

Läs mer om dessa ämnen

HästKrönika