Varma somrar, när vattentemperaturen når över 20 grader, kan de små "maneterna" ses i vissa svenska sjöar och åar. Korrekt namn är medusa, enligt biologerna. Foto:

Främmande art har hittats i Nyköpingsån: "Kan visa sig under varma somrar"

NYKÖPING

De är ovanliga i svenska vatten, gör sig bara synliga när vattnet är riktigt varmt och har ännu aldrig parat sig i Sverige. Men förra veckan sågs sötvattensmaneterna i Nyköpingsån, något som bör rapporteras till Artdatabanken.

De har setts tidigare i Sörmland, sötvattensmaneterna som egentligen är medusor och skiljer sig från de maneter som lever i havet. Sensommaren 2002 sågs de i tusental i Stavsjön och då kunde de även ses i Nyköpingsån.

– Det var en riktigt varm sommar och det är just under varma somrar som de här små exotiska varelserna kan visa sig, säger Stefan Lundberg, sötvattensbiolog som har studerat medusorna.

Kärlek har inte uppstått än

Det är en främmande art som bör rapporteras in till Artdatabanken eller Naturhistoriska riksmuseet.

I Nyköpingsån sågs ett tiotal maneter, men i sjöar kan de visa sig i tusental. – De är väldigt spektakulära, för mängder av dessa vackra, klockformade varelser kan ses samtidigt, säger Stefan Lundberg. Foto:

– När det dyker upp nya arter med människans hjälp finns det alltid en risk att de kan ställa till problem. Det är inte alltid det blir så, men ibland kommer det hit mink eller mördarsnigel som faktiskt påverkar, säger Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.

Medusorna är beroende av att vattnet är varmt och ses bara när det är minst 20 grader varmt. De finns annars också, men då i sin egentliga form som bara är en millimeterstor polyp. Bara när värmen kommer kan polyperna knoppa av medusor, som är det sexuella stadiet för arten. Det finns alltså både han- och honmedusor. Men, konstigt nog, verkar det som att bara den ena sorten finns i Nyköpingsån, antingen honor eller hanar alltså. Forskarna har lyckats könsbestämma dem och det har visat sig att i svenska vatten finns bara antingen honor eller hanar.

– De har inte mötts än, kärlek har inte uppstått, säger Stefan Lundberg.

När den, med människans hjälp, kommer till ett nytt vatten är det en slump om det är en hona eller hane. Denna förökar sig därefter könlöst, genom att dela sig.

– När möjligheten uppstår att olika arvsanlag kan mötas hamnar de i ett läge där de lättare kan anpassa sig till det rådande klimatet.

Hittills har de inte visat sig vara skadliga varken för människor eller ekosytem i svenska sjöar. Men forskarna vill fortfarande ha in rapporter från allmänheten om de syns. Ursprungligen kommer den från Kina, men har spridit sig till alla kontinenter förutom Arktis och Antarktis. Den kan fastna på föremål som flyttas mellan sjöar och kan ha kommit till Europa för första gången via importerade vattenväxter. Troligen har den gynnats av den ökade medeltemperaturen på jorden, enligt Naturhistoriska riksmuseet.

Stefan Lundberg, sötvattensbiolog. Foto:

FAKTA OM SÖTVATTENSMANETERNA

De är inte farliga och bränns inte. De äter små djurplankton som de fångar med sina tentakler. De har ett så kallat fallskärmsbeteende, de simmar upp mot ytan (de gillar sol och ljus) och sedan faller de neråt och fångar småkryp som de äter på vägen ner.

Egentlig livsform är millimeterstora polyper som kan knoppa av sig till medusor när vattnet är över 20 grader varmt.

De kommer ursprungligen från Kina och har liksom många andra främmande arter kommit till Europa med hjälp av människan. Första gången den hittades i Europa var i slutet av 1800-talet och i en damm i Regents Park i London. Troligtvis kom den dit med importerade vattenväxter.

Hösten 2002 rapporterade SN om den märkliga upptäckten i Stavsjön. Foto:

Första gången den sågs i Sverige var 1969 i Huddinge. 1994 sågs den i Grävsjön i västra Sörmland och 2002 i Stavsjön och Nyköpingsån.

Har du sett en sötvattensmanet? Rapportera in ditt fynd här.

Läs mer om dessa ämnen

NyköpingsånBiologisk mångfaldMiljöVatten