Naturen- den stora soptunnan

Krönika

Det här är en krönika. Det är skribentens personliga åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Södermanlands Nyheter med journalistik.

För ett år sedan infördes en ny lag i Sverige för att minska användandet av plastbärkassar. Lagen är en följd av ett EU-direktiv, där EU- länderna förbundit sig att ta ett gemensamt ansvar för att minska miljöfarliga plastpåsar i haven. Det innebär bland annat att butikerna nu tar betalt för bärkassar.

Hur har det gått då? Antalet kassar som förbrukas har mer än halverats. På min lokala mataffär har de tagit plastbantandet ett steg vidare och flyttat rullen av tunna gratis-plastpåsar från kassan till fruktdisken. "Det går åt mindre än hälften nu", berättade kassörskan. Bara på grund av att påsarna flyttats några steg längre in i butiken.

Snålhet och bekvämlighet är alltså två goda drivkrafter för miljön. Säkert också det faktum att man som kund numera måste ta ett beslut. När bärkassarna var gratis delades de ut vid minsta köp, även till det som lätt kunde få plats i en ficka.

Men har plasten i haven då minskat? Enligt en forskningsrapport som släpptes i början av april så har den det. Forskarna undersökte hur många av fisketrålarna i Nordsjön som fångat minst en plastpåse i sina nät. Mellan 2010 och 2018 hade siffran sjunkit från 40 till 16 procent, vilket anses vara en direkt följd av att plastkassarna nu kostar.

Hur är det då med övrig plast? Och resten av naturen? Tyvärr verkar det lika illa som förut. Gratisplast som omsluter allt från choklad till cigarettpaket, kastas enkelt över axeln. För att inte tala om alla fimpar, som även de innehåller plast.

Med lite tur går en ansvarskännande dagisklass eller kvarterets Ove förbi. Annars tar det ungefär 10–20 år för plast att sönderdelas till mikroplast, vilka tar hundratals år innan de bryts ner av naturen.

Om de ens gör det.

Alltså: Sluta kasta plast i naturen! Hur svårt kan det va´?