Den 23 september är FN:s internationella dag för teckenspråk. Som första land i världen beslutade den svenska riksdagen 1981 att teckenspråket skulle erkännas som dövas första språk. Det svenska teckenspråket har ett eget teckenförråd och egen grammatik. Svenska språket är dövas andra språk och används i första hand för att läsa och skriva. Ungefär 30 000 personer i Sverige använder det svenska teckenspråket. Det används för att kommunicera på motsvarande sätt som talspråket används av hörande.

Sveriges Dövas Riksförbund skriver så här på sin hemsida om svenskt teckenspråk www.sdr.org:

“Språket är en grundläggande rättighet för varje individ. Genom språket kan vi få till stånd en kommunikation med andra personer och kan utbyta tankar och utveckla en medvetenhet. För att vi döva ska fungera i alla livssituationer fordras att samhället accepterar oss som teckenspråkiga samhällsmedborgare.”

Men rätten till teckenspråk behöver stärkas. Tillgång till ett språk och en fungerande kommunikation är grundläggande för att ge en god livskvalitet. Om du till exempel flyttar till ett äldreboende där ingen stimulerande teckenspråksmiljö finns, är det som att dömas till isolering och ensamhet till livets slut. En vård och omsorg med okunskap och språkliga barriärer ökar patientosäkerheten för döva. I akuta vårdsituationer utsätts ofta döva och hörselskadade för onödiga risker, när de inte får information och kommunikation på teckenspråk. En vardag fylld av språkliga barriärer är mentalt påfrestande och bidrar till en sämre hälsa för teckenspråkiga personer.

Därför vill Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté uppmana ansvariga politiker och tjänstepersoner i kommuner och regioner att ta del av Sveriges Dövas Riksförbunds handlingsplan. Det kommer ge en mycket större förståelse för hur viktigt det är att stärka rätten till teckenspråk och kunskap om hur det kan göras i den egna verksamheten!