Det är ingen nyhet att Centerpartiet vurmar för småskalig vattenkraft (SN 21/3). Det förvånar dock att man som ”det gröna landsbygdspartiet” så totalt bortser från vattenkraftens negativa miljöpåverkan och de möjligheter till landsbygdsutveckling återställande av vattendrag erbjuder.

I Sverige finns cirka 11 000 dammar. Dessa dammar stoppar effektivt vandrande fiskarter, skapar sterila torrfåror och dämmer över de forsar som en gång varit livsviktiga för strömvattenlevande arter såsom lax, öring, harr, flodpärlmussla, nejonöga och strömstare.

I Södermanlands län är Nyköpingsån och Eskilstunaån talande exempel där tiotals miljoner uppväxande ålar tidigare kom fisket i de stora avrinningsområdena och östersjökusten till del. I dag stoppas uppvandringen av ålyngel vid de nedersta kraftverken och runt 70 procent av den vuxna ålen dör i varje kraftverk som måste passeras på väg tillbaka till lekområdet i Sargassohavet. Var finns Centerpartiets engagemang i kulturvärden och äganderätt när man bortser från utrotningen av en av våra historiskt och ekonomiskt mest värdefulla fiskarter?

De 1 000 minsta vattenkraftverken bidrar med mindre än en procent av den totala vattenkraftproduktionen. Det är intressant att debattörerna hyllar dammarna som vattenfrälsare i ett varmare klimat, när det är just kraftverksdammarna som skapat de torrfåror vi till vardags ser – även när det inte är torka. Den ökade avdunstning som dammar orsakar bidrar ytterligare till att nyttan för nedströms vattenområden sommartid ofta är en illusion.

Sedan 1 januari 2019 går så kallade äldre rättigheter såsom urminnes hävd och privilegiebrev att likställa med tillstånd. Följden har blivit att tusentals dammar utan samhällsfunktion blir svårare att åtgärda miljömässigt, något C har varit en stark pådrivare för. Det här riskerar att bli ett krångligt problem för de människor på landsbygden som vill återskapa fiskbestånd för att t ex satsa på utveckling av fiske och turism.

Debattörerna skriver att myndigheterna överutnyttjar EU-reglerna för att driva egna agendor mot riskdagens vilja. Men den politiska viljan om att utnyttja vattendirektivets undantag fullt ut drivs i absurdum – i Sverige ska undantagen vara regel. EU-kommissionen har tvärtemot upprepade gånger kritiserat Sveriges överutnyttjande av undantag. Att kritisera vattenmyndigheterna för att inte peka ut tillräckligt med undantag är magstarkt – när myndigheterna nyligen föreslagit att så mycket som 70 procent av vattenförekomster med samhällsviktig vattenkraft har låga eller i princip inga krav på miljöanpassning.

Varför har C så svårt att se vinsterna med återställning av vattendrag? Studier från Uppsala universitet har visat att sportfisket av havsöring på Gotland kan vara värt så mycket som 50 miljoner kr för den lokala ekonomin. Tänk om C kunde agera utifrån att landsbygden består av fler människor än damm- och kraftverksägare, då skulle vi ha större chans att få en levande landsbygd.