Varje kommuns socialtjänst har en skyldighet att verka för att barn och unga växer upp under trygga förhållanden. I det uppdraget ingår att samverka med olika instanser – så som skolan, hälso- och sjukvård och polis med flera – för att barn inte ska fara illa. Det ter sig då märkligt att Statens Institutionsstyrelse (SiS) inte är behjälplig kommunerna i det arbetet.

Statens Institutionsstyrelse är den statliga myndighet som ska bedriva individuellt anpassad tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem. SiS syfte är att ge ungdomar bättre förutsättningar för ett socialt fungerande liv utan missbruk och kriminalitet. Som man förstår av myndighetens uppdrag är det inte vem som helst som hamnar på sådant boende – det är barn och unga som hamnat snett och eller inte fått förutsättningar för att sköta sig tidigare. De är i en väldigt utsatt position och har placerats på institution på uppdrag av socialtjänsten efter beslut i förvaltningsrätten.

För att sådan placering ens ska kunna ske är första beslutssteget att till exempel socialnämndens ordförande i berörd kommun undertecknar beslut om att placeringen bör ske för barnets bästa. I dagens digitaliserade samhälle finns flera metoder för att underteckna ett sådant beslut.

Många använder dubbelkrypterad signering med hjälp av bank-id för att deklarera, ansöka om sjukpenning och föräldraförsäkring – ja, till och med boka en läkartid eller läsa sin journal. Men här är skiljelinjen tydlig. Du får gärna läsa din journal efter att du loggat in med bank-id men inte alla SiS-hemsplaceringar får undertecknas på samma sätt. En metod som enligt andra av regeringen reglerade myndigheter är tillräckligt säker kan inte användas för att hjälpa ett barn att snabbt få adekvat hjälp.

På vilka grunder menar då SiS att de kan neka signering med Bank-Id. Själva uppger de SiS-hem som inte godtar bank-id-signering att det strider mot deras riktlinjer. De SiS-hem som inte godtar bank-id-signering godtar istället att man faxar det undertecknade beslutet, något som krånglar till det på flera sätt då faxen inte bara är förlegad utan även inte fungerar beroende på var i landet du befinner dig. Svårare lär det bli när ännu fler kopparledningar försvinner i vårt avlånga land.

Vi är knappast ensamma om att finna det orimligt att Statens Institutionsstyrelse – i dagens digitaliserade samhälle – nekar signering via bank-id så att redan utsatta barn och ungdomar drabbas ännu mer. Lägg därtill att vår regering, som ju reglerar myndigheten, driver en linje om vikten att följa med i digitaliseringen. Staten borde ligga i framkant när det gäller utvecklingen inom digitaliseringen för att dagens samhälle ska fungera optimalt. Detta till trots råder uppenbara oklarheter om just digitalisering i riktlinjerna hos regeringens egen myndighet.