Som arkitekt och Oxelösundsbo sedan mer än 30 år vill jag peka på några positiva faktorer som motvikt till de ofta orättvisa omdömen som lätt underblåser fördomar beträffande vår kommun.

Det första som möter en bilburen besökare är den fina miljön runt stiftgården Stjärnholm, med sin gamla kyrka och äldre bevarad bebyggelse, en glimt av Stjärnholms­viken ger en föraning om läget vid vatten.

Vägen in mot centrum är kantad av grönmark och vid motorvägens slut något hundratal meter från torget mitt i staden öppnar sig havet med hamnverksamheten och en fri horisont. En entré som jag vill påstå snarare platsar bland de vackrare i landet.

Sankt Botvids kyrka finner ej nåd inför ”fuljuryns” argusöga. Den har ritats av en av landets mest välrenommerade kyrkoarkitekter, Rolf Bergh, och rönt positiv uppmärksamhet i många sammanhang inte bara för sin speciella utformning utan även för en mycket bra akustik.

Orgeln är ett av den skickliga orgelbyggarfirman Grönlunds mästerverk.

Det är väl också litet så med städer som med människor att det inte alltid är de vackraste som är de bästa. Var finns som i Oxelösund tillräckligt med parkeringsplatser (avgiftsfria) något hundratal meter från stadskärnan? Var kan man promenera från sin bostad till båtplatsen och efter mindre än en timme vara ute i en öppen skärgård? Var kan nästan alla skicka sina barn till skolan på bilfria gång- och cykelvägar?

Jag tillhör en stor grupp invånare som är nöjda och tacksamma för att vi fått tillbringa en betydande del av vår stund på jorden i Oxelösund.

Och när livet är slut kan vi få vila ut på en mycket vacker kyrkogård skapad av en av våra främsta arkitekter, Gunnar Asplund, som även projekterat Skogskyrkogården i Stockholm, som finns med på Unesco:s världsarvslista.

Svaret på SN:s fråga är enligt min uppfattning ett klart NEJ.

Reds anm:SN skrev i lördags om att folkrörelsen Arkitektupproret som röstar fram Sveriges fulaste städer. Den 21 oktober presenterar de vilken kommun som har ”vunnit”.

Bengt Holmkvist