Insändare Genmäle SN 31/5. Anneli Danling Brash klev in i Nyköpings nya stora skola med uppgift att bland annat verka för integration. Inledningsvis beskrevs verksamheten som resultatrik i flödande superlativer som fantastiska samtal med mera. Framgångar visste inga gränser. Så småningom kom granskningar som pekade på fatala brister, uteblivna framgångar. Fru Brash vokabulär antog nu dystopiskt språk. Det var ingen hejd på anklagelser. Skuldbeläggningar av föräldrar som såg till sina barns bästa, fria skolvalet, privata entreprenörer, bristande demokratisyn rann som vattenfall i den ena insändaren före och den andra efter.

Fria skolvalet, det förtjänas påpekas, är utslag av fria demokratiska val, innebärande folkvilja.

Det finns framgångsrika kommunala skolor, det finns misslyckade. I TV 2:s granskande program ”Agenda” har Nyköping framhållits som exempel på misslyckad integration. Nyköping hamnar upprepat långt ner i undersökningar.

Speciellt illa är att misslyckat lärande kan innebära misslyckad framtid för den utsatte. Sker så, far Sverige illa.

Misslyckanden sker förvisso. Det intressanta är emellertid inte misslyckandet som sådant utan i detta fall brist på åtgärder att rätta till det som misslyckats. Här har fru Brash som engagerad ett oavvisligt ansvar som vi inte sett något av. Häri ligger anklagelser.

Det självklara har uteblivit och verkar utebli hos fru Brash – självrannsakan.

Jag har sagt det tidigare och upprepar, glöm och göm gnället – gör om, gör rätt.