Replik pÄ debattartikeln "Kyrkan tillber inte statsministern" publicerad 19/11.
Bengt Olof Dike vÀnder sig mot min forskning om de politiska partierna och Svenska kyrkans kyrkomöte. Jag har klarlagt hur det blivit sÄ att det Àr politiska partier som Àr nomineringsgrupper i kyrkomötet: C, SD och S. NÄgra partier har lÀmnat det organisatoriska sambandet med sina kyrkomötesgrupper men den idémÀssiga samhörigheten finns kvar. Det gÀller till exempel M, V och KD. Det finns Àven grupper som Àr fristÄende. Jag tecknar historien sedan 1930-talet med vanliga historiska metoder.
Kyrkomötet Àr den högsta normgivande instansen i Svenska kyrkan. Det fattar beslut bland annat om gudstjÀnst, lÀrofrÄgor och organisatoriska frÄgor. Det Àr inte alls sÄ att kyrkans lÀra lÀmnats till biskoparna som Dike gör gÀllande; den avgörs av det demokratiskt valda kyrkomötet efter det att lÀronÀmnden, dÀr biskoparna ingÄr, yttrat sig.
Min forskning handlar inte om Äsikter. Jag har klarlagt hur ett politiskt system vÀxt fram inom kyrkan och hur det ser ut fram till i dag. Den frÄga jag reser Àr hur det kan vara sÄ att en kyrka behöver politiska ideologier utöver de vÀrderingar som finns i evangelierna och kyrkans teologi. RÀcker de inte till?
I ingen annan kyrka i vÀrlden finns ett system som bygger pÄ att ett kyrkomöte hÀmtar vÀrderingar frÄn politiska ideologier. Dessa har ju tillkommit för att lösa samhÀllsproblem, aldrig för att hantera frÄgor om gudstjÀnstordningar och lÀrofrÄgor.
Jag Àr ersÀttare i kyrkofullmÀktige i StrÀngnÀs domkyrkoförsamling för Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK). Jag har aldrig haft en position dÀr jag pÄverkat den gruppens program och mina forskningsresultat Àr inte beroende av hÀrav. Och lika lite som Dike har jag nÄgonsin trott att vi i Svenska kyrkan tillber statsministern.