Även inom den Svenska akademien synes nu finnas djupa klyftor som leder till osämja och argumenten förefaller inte tillhöra de skarpa hjärnorna. Liksom under Gustav III tid stärks protesterna såväl inom som utanför akademien och knivar slipas.

Osakliga anklagelser presenteras, en ledamot har redan ställts till svars, är dömd av folkdomstolen och har fått sitt straff. Var finns förnuftet som inser att för att utesluta en ledamot i den Svenska akademien, som inte juridiskt åtalats eller straffats för någonting, finns inga skäl att utesluta.

Det är ännu en mänsklig rättighet i vår demokrati. Och du kan inte släpas till stupstocken om en annan familjemedlem begått ett brott eller som en kvällstidning önskade ”ta sitt ansvar som den vuxna människa hon är om så sker.”

Rosenkammaren avskaffades 1772