På senare tid har jag då och då konfronterats med begreppet ”digitalt utanförskap”. Med detta menar man att vi som är lite äldre inte hängt med när det gäller ny teknik och nya media vilket leder till att vi förlorar information, service och kontaktvägar.

Det som tidigare varit gammalt, välbekant och funktionellt har ersatts med något nytt som vi får lära oss från ruta ett.

Och om man inte lär sig det nya hamnar man utanför eftersom det gamla gradvis försvinner. Det gäller allt från att det fasta telefonnätet monterats ner, att telefonkatalogen ersatts av söksystem på nätet och att kontanter ersatts av en telefon med tillhörande ”app”.

Och det är givetvis bra att vi uppmärksammar teknik­skiftets påverkan på demokrati och samhällsutvecklingen i stort. Men jag skulle också vilja ta upp det motsatta ”utanförskapet” med vilket jag menar den unga generationens historielöshet.

För lika svårt som det är för oss lite äldre att ta in och bli bekväma med ny teknik och många nya begrepp, är det för yngre att förstå hur samhället fungerade tidigare. Hur deras föräldrar och far- och morföräldrar levde och jobbade med enbart analog teknik.

Hur kunde vi leva utan Facebook och Twitter, hur kunde vi spela spel utan skärmar och elektricitet? Människans sinnen fungerar analogt, alla signaler vi reagerar på: ljud, ljus, doft, känsel och så vidare kan anta alla värden från min till max.

Digitala, sifferbaserade system kan bara anta värden som motsvarar en siffra aldrig ett värde som ligger mellan siffrorna. Det betyder att digitala system måste kunna leverera analoga signaler som passar våra sinnen och tvärt om göra om våra mänskliga signaler ljud, ljus och så vidare till digitala signaler för inspelning, redigering, lagring med mera.

För att undvika onödiga åldersbaserade motsättningar är det viktigt att vi bygger broar mellan generationerna där det historiska flödet är tydligt. Det är önskvärt att vi alla kan se hur stafettpinnen lämnas över från generation till generation och att det är en kontinuerlig utvecklingsprocess som till stor del styrs av teknikutvecklingen.

Det som i dag – i januari 2019 – är nyaste teknik kommer om några år att vara bortglömd och ersatt av något som vi i dag inte kan föreställa oss.

Just nu har mycket analogt ersatts av digitala system och det är en pågående process. Men människans sinnen är som sagt analoga så när digitala data processats färdigt ska datorer, mobiler med mera presentera analoga bilder och texter som våra mänskliga sinnen kan tolka och förstå.

Det analoga utanförskapet kan begränsas genom att skolan och olika medier ger konkreta historiekunskaper om hur samhället har utvecklats över tid.

Och samhället är inte färdigt, tekniken utvecklas vidare och om tio år kan vi titta tillbaka på hur allt fungerade 2019 med ett litet leende.

I skolan bör man ta in möjliga framtidsscenarior: hur ser samhället, tekniken och medierna ut om tio år, eller en generation framåt i tiden.

Vad kan det vara för typ av media då? Hur kan dessa media påverka samhället? Risker? Möjligheter?

Alternativa system? Källgranskning?

Tommy Jansson

entreprenör från Stigtomta