Det kom ett brev från tre organisationer, verksamma inom jord- och skogssektorn. Avsändarna önskade möta mig och mina närmaste medarbetare, för att diskutera ”Regional handlingsplan för grön infrastruktur i Södermanlands län”. I brevet uttrycktes en oro över innehållet i planen, vidare beskrevs de eventuella konsekvenser den skulle kunna få för företag inom de areella näringarna.

Handlingsplanen – som faktiskt inte är en handlingsplan utan snarare ett kunskapsunderlag – var vid tillfället utskickad på remiss för synpunkter. Till saken hör att alla landets länsstyrelser har haft i uppdrag att ta fram regionala handlingsplaner för grön infrastruktur. Ett arbete som pågått sedan år 2015. Under vår process har det förts dialog med en rad organisationer, såväl offentliga som privata och ideella.

När handlingsplanen var färdig skickades den ut på remiss för synpunkter. Intresset för den visade sig vara stort. Vi fick nämligen ta emot hela femtio svar. Variationen på synpunkterna var stor, ska tilläggas. Någon ansåg att hela rapporten borde kastas i papperskorgen, andra var däremot mer konstruktiva. Önskemål framfördes till exempel om mer fakta som beskriver nuläget och pågående insatser av olika slag inom området ”levande skogar”. Någon annan ansåg att materialet bör kompletteras med en beskrivning av tidigare genomförda insatser i länet, så som strukturkalkning, fosfordammar och våtmarker. Remissvaren, sorterades och flera synpunkter arbetades in i handlingsplanen.

Kanske kräver själva begreppet Grön infrastruktur sin förklaring? Vad det handlar om är ett arbetssätt för långsiktig planering av hållbara landskap, för den biologiska mångfaldens skull. Olika livsmiljöer i naturen behöver nämligen hänga ihop, för att arterna ska trivas och överleva. Det gäller för människor och djur såväl som för växter av olika slag. Om naturen hänger ihop kan nämligen djur och växter förflytta sig och på så sätt sprida sig i landskapet, vilket är en viktig förutsättning för att ekosystemet ska fungera och för att arter ska överleva.

På sina håll är idag värdefulla områden helt isolerade från varandra. Genom att binda samman miljöer som skog, parker, våtmarker och sjöar, kan ett nätverk av livsmiljöer och naturområden skapas. Hela syftet med den regionala handlingsplanen för grön infrastruktur är att den ska fungera som ett viktigt underlag. Den ska bidra till att ge inspiration och att vara ett kunskapsunderlag för skapande av ett socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbart samhälle. Tanken är att alla som verkar i landskapet ska bidra med sin del.

Brevskrivarna som jag inledde med att berätta om, bjöds in till residenset för möte och diskussion. Innan vi skildes åt var vi överens om att samtalen varit av stort värde, för oss alla! För min och vår del är just detta uppdrag från regeringen nu slutfört. Hur beslutsfattarna väljer att gå vidare med vårt och andra läns underlag, återstår att se!

Liselott Hagberg

Sörmlands landshövding