Krönika Semestertiden snart slut. Nya skolåret snart påbörjat. Sensommaren bär med sig löftet om nystart, lite som nyår – en chans till nya och bättre vanor och beteenden. Såväl för individen och företaget som för staden.

Förändring kräver mod att pröva nya vägar. Det förutsätter ett beteende som kan hålla långsiktigt. Och vi människor behöver ändra våra beteenden - socialt, klimatmässigt och ekonomiskt. Men gör vi det?

Masskjutningarna i USA präglade nyhetsrapporteringen i början av augusti och satte återigen fingret på en livsstil som är socialt ohållbar. För femton år sedan bodde jag i USA. Då drev lobbyorganisationen där jag var verksam kampanjen: ”Guns do kill – 13 persons every day”. Trots enighet kring hemskheten i våldet står än i dag republikaner, demokrater, stadsbor och landsortsbor så långt ifrån varann kring vad som måste göras. Alltså händer inget. Mer än fler skjutningar.

Hur mycket frihetsinskränkning skulle striktare vapenlagar egentligen innebära för gemene man? Kanske värt att testa - organisationen Brady anger att 100 personer nu dör dagligen i USA av vapenvåld.

I klimatdiskussionen upprör Greta Thunberg känslor när hon utmanar invanda beteendemönster. Ja, hon är ett oerfaret barn och ja, det finns en kommersiell aspekt på hennes utspel, men nej, detta gör inte hennes budskap mindre viktigt. Vill vi att mänskligheten ska leva kvar här, behöver vi ställa om vårt sätt att förbruka jordens resurser. Inte bara prata och tycka, utan också göra andra val i praktiken. Och individen kan göra sitt, men det är näringslivet som verkligen kan visa vägen. Helt naturligt, då företag till sin natur drivs av innovation, utveckling och förändring för att stå sig på en rörlig marknad.

Den ekonomiska dimensionen är central, för i en värld som kräver hållbara lösningar blir företagen som levererar det vinnare. Resten går på sikt under. Ett aktiebolags uppgift är att gå med vinst, den principen är helig. Men vad håller bäst i längden – maximal avkastning för aktieägarna här och nu eller något lägre avkastning dit och resterande del av vinsten som investering till exempel för en bättre arbetsmiljö och företagskultur? Eller för att minska eller helt eliminera företagets fossila utsläpp?

Det är inte omöjligt att göra både och, bara lite ovant. För det kräver att vi ställer om, till en handling som inte bara ser ut som en tanke utan faktiskt är det.

Fotnot: Anna Lövheim är opinionsbildare i näringslivs- och samhällsfrågor, hon medverkar som fristående krönikör i SN.