Visst är det roligt att som krönikör kunna vara positiv!
Det har gått framåt rejält inom svensk säkerhetspolitik sedan jag senast skrev här. Riksdagens försvarsberedning med erfarne Björn von Sydow som ordförande (S) har jobbat fram ett efterlängtat genombrott för Totalförsvaret. Riksdagen har nu efter diverse slitningar inom regeringspartiet tagit mycket av beredningens förslag till satsningar och åtgärder.
Tydligt är att försvarsminister Peter Hultqvist gick ut som segrare, över den avgående utrikesministern Margot Wallström som tillhör en mer drömmande ”pacifistisk” falang inom (S). Direkt avgörande var säkert den tydliga majoritet som finns i riksdagen, för höjda totalförsvarsanslag. Satsningen innebär att försvarsanslagen skall upp till 1.5 procent av BNP till 2025 och att det civila försvaret anslås 4 miljarder kr per år fram till 2025.
Vad gäller det viktiga civilförsvaret har berörda myndigheter nu till 2 mars 2020 på sig för att komma med analyser hur samhället kan göras mer robust vid kriser eller krig. Målet är att viktiga funktioner skall kunna bestå i tre månader utan hjälp utifrån. Ett stort ansvar läggs på oss enskilda, vi skall kunna klara vårt eget uppehälle i åtminstone en vecka vid kris.
Cyberhot, dataintrång, spioneri, sabotage mot elnät, avlyssning är exempel på företeelser som kräver omfattande och innovativ beredskap. Sverige hade under Kalla kriget en välorganiserad civil beredskap, exempelvis hade länsstyrelsen i Nyköping ett 30-tal anställda som jobbade enbart med civilförsvarsfrågor.
Mycket har ändrat sig sedan den tiden och vi måste såklart titta framåt och inte bakåt. Exempelvis ligger samhällsviktiga funktioner nu även på många privata företag.
”Det finns en omfattande kunskap, organisation och kreativitet hos privata aktörer som innebär ett stort mervärde för totalförsvarsplaneringen” konstaterar försvarsberedningen och föreslår ett näringslivsråd för att engagera företagarna i totalförsvarsplaneringen.
Länsstyrelsen i Sörmland har påbörjat arbetet med att öka beredskapen i länets kommuner. Dessa får statliga anslag för att höja kunskapsläget om Totalförsvaret inom organisationen, arbeta med sekretesskydd och att utforma en intern krigsorganisation. Det är glädjande att den långa vandringen äntligen har påbörjats mot ett säkrare samhälle. Och visst får man hoppas att civila försvarsarbetet kan bygga mer av nationell stolthet och samarbetsanda i Sverige.
Det finns en positiv stolthet över vad vårt land står för som är sammanhållande och frihetlig – och som inte skall förväxlas med den exkluderande och främlingsfientliga nationalismen.