Tydlighet i rättstillämpningen efterlyses

Varför känns det som att rättstänkandet svajar?

Med åren har vi svenskar blivit vana vid att det ibland verkar som om rättstänkandet sviktar. Många gånger är lagstiftarens intentioner otydliga och den tillämpade straffskalan blir mildare än avsett, skriver SN:s krönikör Tommy Jansson.

Med åren har vi svenskar blivit vana vid att det ibland verkar som om rättstänkandet sviktar. Många gånger är lagstiftarens intentioner otydliga och den tillämpade straffskalan blir mildare än avsett, skriver SN:s krönikör Tommy Jansson.

Foto: Jens Alvin

Krönika2019-11-14 15:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag växte upp på 1950- och 60-talet lärde vi ungar oss en hel del om den allmänna rättsuppfattningen genom våra lekar. Vi lärde oss skilja på rätt och fel och fick en moralisk grundutbildning. Kanske finns det i dag en app att ladda ner i telefonerna som gör samma nytta? 

Jag minns hur min morbror, som var polis i Norrköping, svor över buset. Det var på den tiden mest på busnivå – det var ungdomar som stökade runt. Mer sällan var det grövre kriminalitet. Och vuxenvärlden vågade sig på att reagera och ibland att agera.

Men med åren har vi svenskar blivit vana vid att det ibland verkar som om rättstänkandet sviktar. Många gånger är lagstiftarens intentioner otydliga och den tillämpade straffskalan blir mildare än avsett. Men det är ändå så att man baxnar när man hör justitieministern Morgan Johansson prata om att man ska genom ny lagstiftning göra det kriminellt att ha kontakter med terrororganisationer. Har inte det varit straffbart tidigare? Det verkar ju konstigt!

Nog har väl de flesta svenskar antagit att det varit straffbart att umgås med terrorister? Vare sig det är avsiktligt, att personer verkligen söker sig till kriminella kretsar eller om man bara har råkat hamna där. 

Den allmänna rättsuppfattningen utgår från att alla hederliga medborgare förstår när man hamnat i en osund och kriminell miljö. Och nu i dagarna hörde jag Morgan Johansson komma med ytterligare en överraskning: man avser att skärpa lagstiftningen när det gäller utskrivning av fångar efter två tredjedelar av strafftiden. Han framförde i Aktuellt att man skulle villkora den tidigare frigivningen till gott uppförande och en visad vilja till anpassning. Detta förväntades man visa genom att delta i de program som kriminalvården arrangerar på fängelserna för att minska risken för återfall. Och att man visar goda avsikter inför eventuell frigivning.

Jag har trott – precis som jag tror de flesta gjort– att det funnits tydliga krav på fångars uppträdande inför en frigivning efter tvåtredjedelar av strafftiden. Men tydligen så har skötsamma och ångerfulla fångar haft lika liten eller stor chans som de arroganta och sturska att bli fria i förtid. Här behövs tydliga incitament!

Regeringen har skrivit kvadratmeter med text om terrorism och våldsbejakande organisationer så nu är manegen krattad och det är dags att gå till massiv handling! 2014 skrev man att strategin är ”att förebygga, förhindra och försvåra terrorism”. Om det finns fler områden där staten har glömt att formulera rimliga krav för att skydda samhället från våld och kriminalitet, tycker jag att man ska se över det nu på en gång!

Fotnot: Tommy Jansson är utvecklingskonsult från Stigtomta och medverkar som fristående krönikör i SN.