Båtstölder är en farsot som främst drabbar vårt land under den varmare delen av året. Polisen bedömer att organiserad brottslighet ligger bakom lejonparten av de båtrelaterade stölderna i Sörmland, främst är det värdefulla motorer som stjäls (SN.se 15/5).

Svenska myndigheter behöver vassare verktyg och befogenheter att kunna jaga stöldligorna. Tullen har exempelvis inte rätt att leta efter stöldgods vid gränspassager. Det låter märkligt, men när det stulna kommer till gränsen räknas det inte längre som ett stöldbrott utan ett häleribrott. Lagen måste ändras för att Tullen ska kunna ingripa. Årligen förs stöldgods för upp till två miljarder kronor ur landet, enligt försäkringsbolagens beräkningar (ATL 25/1-2018).

Idealiskt vore förstås att polisen kan göra flygande kontroller nära färjelägena, att Tullen har järnkoll på misstänkta fordon och aktivt kan söka stulet gods vid själva utpassagen, samt att tull- och polishjälp i våra grannländer finns att tillgå vid ankomsthamnarna. Då skulle kriminaliteten få det jobbigt.

Det är orimligt att myndigheter är byråkratiskt bakbundna från att stoppa stulen egendom från att föras ut ur landet. Det handlar inte bara om ligor som har specialiserat sig på att stjäla från båtägare. Den gränsöverskridande kriminaliteten märks i alltifrån inbrott i sommarstugor och på byggarbetsplatser till stölder av lyxbilar, av drivmedel, av jordbruks- och trädgårdsmaskiner.

Motåtgärderna tar tid. Regeringen hänvisar till den utredning som har i uppdrag att reda ut hur internationella brottsnätverk kan bekämpas mer effektivt från Polisens, Kustbevakningens och Tullens sida. Några lagändringar innan utredningen är klar nästa år, 2020, är inte aktuellt, svarade finansminister Magdalena Andersson (S) på en fråga i riksdagen i februari.

Om det nu ska ta sådan tid, se då till att det blir rejält gjort, inte bara sakfärdigt.