Det finns ett citat från Albert Einstein som lyder ”Om du vill att ditt barn skall bli intelligent, läs för det. Om du vill att det ska bli ännu intelligentare, läs ännu mer för det.” Ett av de tydligaste återkommande dragen hos intelligenta, akademiskt framgångsrika och problemlösande människor är just att de läser. En aktuell Netflixdokumentär om Bill Gates visar hur han ständigt bär runt på en stor väska med böcker.
Barn som ofta blir lästa för växer i de allra flesta fall också upp till läsande människor. Människor som ständigt söker nya lärdomar och insikter. Risken är dock att denna sorts människor just nu, när vi kanske mer än någonsin behöver dem, är på väg att bli en utrotningshotad art.
Gång på gång visar undersökningar att unga människor inte bara läser mindre – de läser också enklare texter. I skolan är det snarare regel än undantag att böckerna som sätts i elevernas händer är förkortade och förenklade versioner. Ibland hoppas klassiker av författare som Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöf, Moa Martinsson och Per Anders Fogelström över helt. Man nöjer sig med att barnen läser serier, i princip vad som helst duger, oavsett nivå eller ämne. Som om det inte spelade någon roll att hela generationer blir berövade såväl sitt kulturarv som förmågan att ta till sig längre och mer komplicerade texter.
Gång på gång förstärks dessutom utvecklingen som leder till att utbildningsväsendet praktiserar minsta motståndets lag. Har någon problem med läsningen är det inte träna, träna, träna som gäller – utan digitala hjälpmedel, ljudböcker och sänkta krav. Häromdagen kom Skolverket med förslaget att ”lyrik, dramatik, sagor och myter” stryks ur ämnet svenska i grundskolan.
Långsiktigt kommer detta att få katastrofala följder ur ett demokratiperspektiv. Vi är på väg tillbaka till ett samhälle där klassresor blir en utopi. Endast en liten del av befolkningen – de som växt upp i akademiska miljöer med föräldrar som uppmanar och ställer krav på omfattande lästräning – kommer att kunna manövrera på egen hand i stora delar av samhället och akademin.
Om 20-30 år kan det vara så illa att en majoritet av vuxna medborgarna inte kan ta till sig vad som skrivs i en avhandling eller myndighetsrapport, inte kan läsa lagtext begripligt – eller ens följa med i en politisk debatt på hyfsat avancerad nivå. De kommer inte att förstå samhällsutvecklingen och koppla ihop skeenden utifrån historisk kontext eller avgöra om det som en debattör för fram är rimligt eller inte. I förlängningen kommer en sådan utveckling skapa klyftor och konflikter. En avgrund öppnar sig mellan de som har makt och de maktlösa.
Att de politiker som ansvarar för skolan och dess kompensatoriska uppdrag inte verkar inse allvaret är djupt oroande. Det är ett svek så djupt att det nästan är svårt att förstå. Både mot barnen och mot allas vår framtid.
Förtydligande: Skolverket hävdar att det är fel att som i ledaren ovan påstå att Skolverket har strukit lyrik, dramatik, sagor och myter i förslaget till kursplan i svenska. Verket hänvisar till att det centrala innehållet i årskurs 1-3 innehåller en skrivning om lyrik, dramatik, sagor och myter, samt att det i årskurs 7-9 hänvisas till "skönlitteraturens huvudgenrer samt några undergenrer", och att "kunskapsinnehållet som behandlar skönlitterära genrer och hur de förhåller sig till varandra" har förstärkts i förslaget. /red anm