Det är nyttigt att kunna ägna en dag i Näshulta åt landsbygdens utveckling och där möta teser som mer drar lite mer åt vänster än höger i synen på traditionell ekonomi. Dylikt tuggmotstånd gör nytta.
Till fredagens Landsbygdsting hade arrangörerna Hela Sverige ska leva, Region Sörmland och Länsstyrelsen samlat föreläsare om allt från icke-kommersiella boendegemenskaper, sol-socialism och en intressant dragning av forskningsrönen om en framtid bortom BNP-tillväxt. Det var nog mer än en panna bland närvarande gröna företagare som rynkades något när vida teser om framtida kollektivt ägande/brukande av landsbygdens resurser formulerades.
Är det verkligen smartare att den lokala kooperativt drivna friskolan har egna bikupor än att man köper av honung av en lokal producent? Varken by- eller bygdegemenskaper har råd att bortse från det privata ägandets värde i det hållbara samhället. Annars blir alltför mycket bara ”någon annans” ansvar.
Lokala bygdebolag, vars syfte är att driva viss utveckling med grund i begränsade avkastningskrav och specifika regler för hur bolagsvinsten ska hanteras, är onekligen funktionella i en del sammanhang. Men de är inte ett universalmedel för landsbygdens försörjning.
En levande landsbygd har utrymme för mångfald. Att driva eget, att erbjuda andelar i allt från kommersiell verksamhet till att samlas i kooperativ utan krav på överskott – allt detta kan drivas på egna meriter och eget ansvar.
Det är en god princip för framtida behov att en stor andel av försörjningen av mat, energi och vatten ska kunna säkras lokalt, eller åtminstone regionalt. Det kräver inte bara insikter om det hållbara, utan även pengar och marknad. I staden såväl som på landet. Annars blir det snart slagsmål om de gemensamt odlade tomaterna i växthuset intill den samägda lokala butiken.
De globala Agenda 2030-målen förändrar förutsättningarna för hur framtida tillväxt blir till, hur vi får ut mer av begränsade tillgångar. Formandet av hållbara städer och samhällen, hållbar produktion och konsumtion, industri och infrastruktur lär komma att prägla det mesta i vår vardag. Men allt kommer inte se likadant ut.
Marknadslogiken förändras, till landsbygdens fördel på en del områden, men den sätts inte ur spel. Se gärna produktionspotentialen i det nära, det lokalt ägda och drivna. Men glöm inte att även åkrar och betesmarker tillhör någon, att skogen är privat brukad, vårdad och ägd.
Att förbrukning behöver gå hand i hand med återväxt och förnybarhet är ett tungt vägande krav för en långsiktigt hållbar tillväxt. Det påverkar vad som kan göras - och hur. Likväl behövs en förståelse för att tillväxt per capita och konsumtion är konstruktiva krafter också i det hållbara samhället. En stark och livskraftig landsbygd kan aldrig byggas på undantag från grundläggande ekonomiska samband.