Det är bra att Region Sörmland protesterar mot Trafikverkets planer att sänka hastigheten på flera vägar i länet (SN 2/10).

Att sänka hastighetsgränser för att minska olycksrisken, är förstås något som ska tas på största allvar. När säkerheten de facto är det stora problemet. Risken är att detta bara blir ett standardargument som döljer annat, upprustningsbehov exempelvis. 

Om allt fler 90-vägar genom svensk landsbygd omvandlas till långa 80-sträckor, minskar också framkomligheten mätt i tid. Alla inblandade bör vara plågsamt medvetna om att i ett län som Sörmland, där spelar vägarna den avgörande rollen för att transportera gods och personer i öst-västlig riktning. Vägarna påverkar utvecklingsmöjligheter och tillväxt.

 

I de aktuella fallen handlar det bland annat om sträckorna Bettna-Nyköping, drygt två mil på väg 52, och Nyköping-Råby Rönö, en mil på väg 53. Var för sig kan detta tyckas som mindre åtgärder, men helheten talar ett annat språk. 

Därtill ska läggas att Sörmland i växande grad är ett län där invånarna behöver pendla för att ta sig till jobbet, bilen och bussen är då huvudtransportmedel. Minuterna räknas, precis som framkomligheten. Sänkningarna görs oftast på vägar som saknar mitträcke och där det går mer än 2000 fordon per dygn.

Så är det i hela landet. Under 2019 är det tänkt att nio mil (!) statlig väg i Sverige ska få höjd hastighetsgräns till 100 km/tim, medan det på 111 mil i stället ska sänkas från 90 km/t till 80 km/t. 

 

Våra regionpolitiker får inte nöja sig med att protestera via remissvar till Trafikverket. Bäst vore om sörmländska intressen – politik och näringsliv - gemensamt kunde forma opinion för att rusta 52:an och 53:an ska rustas så kostnadseffektivt som möjligt för att ge både snabbare och säkrare transporter.