Den 30 november 1999 bröt massiva protester ut utanför Washington State Convention Center i Seattle. Världshandelsorganisationen WTO anordnade ett toppmöte i staden, och åtminstone 40 000 demonstranter samlades för en av de största anti-globaliseringsprotesterna någonsin. Två år senare ägde liknande protester rum i Sverige i samband med EU-toppmötet i Göteborg, och frihandelskritik fick fäste genom vänstergrupper som Attac. 

I dag kommer det starkaste frihandelsmotståndet inte längre från vänster, utan från ekonomiska nationalister som Donald Trump. Nu i veckan blev appellationsdomstolen, WTO:s högsta skiljedomstol, tandlös sedan Trump-administrationen blockerat nya domarnomineringar. Appellationsdomstolen består av sju domare, varav tre behövs för att avgöra en tvist. Efter den 10 december återstår bara en, och domstolen kan därför inte längre lösa handelspolitiska dispyter mellan WTO:s medlemsländer. 

På kort sikt lär ekonomiska stormakter som USA och Kina gynnas av att det inte finns någon högsta instans som kan tvinga dem att leva upp till internationella avtal. På längre sikt förlorar dock alla inblandade på den osäkerhet som skapas när länder kan bryta mot gemensamma överenskommelser utan någon risk för sanktioner. Handelskrig av samma slag som det som nu pågår mellan USA och Kina lär bli vanligare framöver. Osäkerheten det skapar är en stark förklaring till varför årets globala tillväxt fallit till den lägsta nivån sedan finanskrisen 2008–2009 (SvD 10/11). 

Detta försätter Sverige, ett land som är beroende av både import och export, i en svår sits. I dag är produktionen av allt från vitvaror till fordon oerhört internationaliserad – råvarorna och komponenterna som utgör en produkt kommer från världens alla hörn. Företag med verksamhet i många länder kan tvingas ställa om och flytta produktion. För konsumenter kommer prislapparna att bli högre. De globala handelsflöden som vi alla förlitar oss på kommer inte att strypas helt, men väl att bromsas upp.  

Politiker brukar ofta påpeka att Sverige är ”ett litet exportberoende land”. Det stämmer förvisso att värdet på svenska exporter motsvarar nästan hälften av vår BNP, men det som vanliga svenskar gynnas mest av i vardagen är våra importer. För att ta ett exempel skulle hyggliga tvättmaskiner kosta runt 10 000 kronor, inte 3–4 000, om vi hade envisats med att tillverka dem i Sverige. Protektionism gör oss fattigare. 

Att WTO:s appellationsdomstol kollapsar är ett tecken i tiden. Tilltron till internationella institutioner och frihandel har vikt nedåt de senaste åren, även om den fortfarande är relativt stark i Sverige. En av de främsta anledningarna till den utvecklingen är Kinas missbruk av statliga subventioner och stöld av västerländska företags intellektuella egendom. För att återupprätta den världshandel som vi i Sverige är så beroende av, behöver den kinesiska statskapitalismen bemötas. 

Lyckas inte det står mer än bara ekonomiska utbyten på spel. Under globaliseringens guldålder sedan kalla krigets slut har antalet döda i krig och konflikter minskat med 90 procent. Att människor kan handla och samarbeta över gränser är avgörande för att skapa en öppnare värld med stabila, fredliga relationer mellan länder. Det är tyvärr alltför lätt att ta de framstegen för givna.