Igår invigdes Prideveckan i Stockholm för att hylla, diskutera och uppmärksamma HBTQ-frågor. Samtidigt som firandet pågår i Stockholm är samma evenemang helt omöjligt på flera andra platser i världen. Ett dagsfärskt exempel på det groteska hatet är mordet på den ryska HBTQ-aktivistenYelenaGrigoryeva. I St. Petersburg, en dryg timmes flyg från Stockholm blev Grigoryeva mördad förra veckan.

Uppgifter från andra aktivister tyder på att Grigoryeva hittades med flertal knivhugg och strypmärken. Hon har regelbundet fått mottaga dödshot, men det ryska rättsväsendet har ryckt på axlarna inför hennes anmälningar. Det är ännu oklart om exakt vad som hänt, varav det är inte möjligt att bekräfta alla uppgifter som sprids om mordet. Däremot blev Grigoryeva listad på en numera blockerad, rysk webbsida. Den hatiska internetsajten inspirerades av skräckfilmerna "Saw" som i huvudsak består av kidnappning, tortyr och mord. Sidan hade listat HBTQ-personer som läsarna uppmanades att jaga och sedan attackera (The Moscow Times, 23/7).

Sverige är inte geografiskt långt ifrån Ryssland, liksom att Ryssland inte är långt ifrån Sverige, men den politiska skillnaden däremellan är gigantisk. I Sverige kan hela Stockholm målas i regnbågens färger. I Ryssland är "HBTQ-propaganda" förbjudet sedan 2013. HBTQ- som demokratiaktivister hotas, förföljs och mördas i vårt östliga grannland. De ryska demokratiförkämparna menar att våldsamma homofobiska attacker har blivit allt vanligare i Ryssland, samtidigt som en ny opinionsundersökning visar på att endast 47 procent av den ryska befolkningen anser att HBTQ-personer ska ha samma rättigheter som andra medborgare (The Moscow Times, 23/5, 23/7).

Det är lätt att glömma att omvärlden inte är lika fri som Sverige. Kanske är det därför som så många "Pride-kritiker" menar att firandet är onödigt. I Sverige är det lagligt att vara öppen med sin läggning och könsidentitet, därav finns det de som ifrågasätter varför man ska göra ett "jippo" av det. Att vi i Sverige kan låta Stockholm målas i regnbågsfärger är må hända inte längre så kontroversiellt i vår demokrati. Det är däremot inte okontroversiellt i andra delar av världen.

Om vi vänder på problemformulering kan vi fråga oss varför vi inte skulle uppmärksamma en minoritet som historiskt och än idag förtrycks på global nivå. Även om hela världen skulle bli HBTQ-vänligt imorgon finns det fortfarande anledning att uppmärksamma den långa, blodiga vägen till frihet. Den vägen är fortfarande lång på andra sidan Östersjön. Det är på grund av den kampen som Grigoryeva mördades. Det är med den bakgrunden som vi firar Pride.