Vi är inte många som vet exakt vad som försiggår hos Säkerhetspolisen, men en övergripande bild tilldelades i myndighetens nyutkomna årsrapport. Verksamhetens natur begränsar bildens detaljrikedom och utsmyckning, emellertid får vi en god inblick i Säpos inriktning för kommande år. Sanningen är att det kommer bli svårare och snårigare att försvara Sverige mot yttre såväl som inre hot.

Säkerhetspolischefen Klas Friberg understryker att hotbilden mot Sverige i dag är både bredare och annorlunda jämfört med för bara några år sedan. Vitmaktmiljön och våldsbejakande islamism är i centrum för Säpos kontraterrorarbete, samtidigt som extremistiska politiska grupperingar utgör föremål för värvningsförsök från främmande makt. ”Underrättelsehotet är ett säkerhetshot” sa Friberg och kopplar spionaget främst till två aggressiva stater – Ryssland och Kina - som växlat upp sin verksamhet i Sverige och i vårt närområde. I takt med att USA:s avsikter svalnat för att upprätthålla den efterkrigstida internationella världsordningen pekar Säpo på en större oförutsägbarhet på den globala arenan.

Vi rör oss in i en mer komplex och osäker tid, vilket både kräver vaksamhet och faktiska förstärkningar av vår förmåga att försvara oss. Den 1 april träder den nya säkerhetsskyddslagen i kraft. Lagen ställer högre krav på myndigheter och företag att stärka sitt säkerhetsskydd för att enskilt och fortsättningsvis tillsammans stärka rikets gemensamma motståndskraft mot påverkan, sabotage och spionage. Om Sverige ska öka sin gemensamma försvarsförmåga måste alla berörda parter involveras mer än vad de flesta kanske vill eller orkar med. Försvarsförmåga kommer inte gratis, men det måste få kosta om vi med trovärdighet ska kunna skydda vår demokrati.

De nuvarande och framtida ansträngningarna är nödvändiga både utifrån Säpos hotbildsbedömning, såväl som utifrån de senaste årens händelseutveckling i omvärlden. Den före detta georgiska presidenten Mikheil Saakashvilis analys är att Putin mycket väl kan tänka sig ett mindre militärt angrepp mot Finland eller Sverige (Foreign Policy, 15/3). Saakashvili var ledare för ett litet post-sovjetiskt land som blev invaderat av Ryssland 2008. Några år senare ockuperades Krim. Nu menar han att Putin har siktet inställt på ett europeiskt grannland som inte är med i Nato. Ett mindre militärt angrepp avser inte en fullskalig invasion, utan exempelvis en annektering av en liten ö som Gotland eller delar av den finska karelen. Om allt ställs på sin spets - kommer Sverige eller Finland verkligen ta till vapen för att vinna tillbaka ett mindre landområde?

Även om vi vill försvara oss uppstår frågan om vi framgångsrikt kan göra det med dagens försvarsförmåga. I maj ska Försvarsberedningen lämna sin försvars- och säkerhetspolitiska rapport till regeringen. Låt oss hoppas att det blir ett startskott för ett rejält förmågelyft för Sveriges totalförsvar.

Linnea Hylén