Med ett musikkorum som inbegrep såväl Griegs vackra Våren, psalm 190 och Rodgers mäktiga You’ll Never Walk Alone hedrades Veterandagen för första gången i S:t Nicolaikyrkan i Nyköping. Flaggdagen må vara relativt ny, men det faktum att ett samhälle mår bra av att öppet hedra sina fallna och de som tjänstgjort i fredsbevarande styrkor och andra former av utlandstjänst, är ingalunda nytt. Det är bara det att Sverige inte alltid har insett hur viktigt det är. Vem vet, nästa år kanske fler av våra framträdande Nyköpingspolitiker hittar från kommunhuset till denna fina ceremoni?

Det går en linje från de svenskar som i FN-tjänst ställde sig i säkerhetspolitikens centrum efter Suezkrisen 1956 till dem som var i Bosnien på 1990-talet, i Afghanistan på 2000-talet och till dem som i dag tjänstgör i Mali av samma skäl. Den som väljer att ställa sin tid och sin kompetens till förfogande samt – om det vill sig illa – sätta sitt liv på spel för att bidra till fred och säkerhet, den bör alltid och tydligt ha samhällets tacksamhet. Detta inkluderar även ett samhällsansvar för att se, vårda och stötta dem som har tagit skada på något sätt under sin insats, fysiskt eller psykiskt.

Nio svenskar miste livet under insatsen i Suez 1956. Sammantaget har över 80 medborgare förlorat livet i svensk utlandstjänst. För dessa vajar flaggorna extra mycket den 29 maj.

I vår tid, där demokratiska samhällen försvagas av inåtblickande opinioner och där globalism görs till ett skällsord i stället för en världsomspännande ambition och en medmänsklig inkludering, behöver vi viktiga gemenskapsmarkörer som drar åt rätt håll. Veterandagen är en av dessa. Ett samhälle behöver sina riter. Det finns skäl att även lyfta andra former av hedersbetygelser som ett samhälle kan visa sina medborgare och andra som gjort nyttiga insatser.

Ordnar och medaljer som inte begränsas till viss börd, visst parti eller viss utbildning är inte något pråligt påfågelmässigt, dessa bör ses som utslag av positiv patriotism, något som inte exkluderar utan inkluderar, som ser individuella bedrifter, medmänsklighet och osjälviskhet, den kraft som inte stirrar sig blind på härstamning, hudfärg eller världsåskådning. Även välkomnandet av nya medborgare ligger i linje med detta, en enkel rit som manifesterar en tillhörighet för den som söker den.

Det är viktigt för ett land, för ett samhälle och för oss alla som individer att uppmärksamma hur Sverige under decennier har varit en aktiv aktör i sin omvärld, verkat för fred och ökad säkerhet i riskfyllda miljöer. Ett Sverige som vill hjälpa andra, motverka konflikter och göra en militär insats om det är vad som krävs för att bidra till en bättre värld för fler.