Våren står i farstun, solen värmer och blommorna sticker upp i rabatterna. I går var det vårdagjämning, vilket markerar både slutet för vintern och början på sommarhalvåret. Ett av de samhällen som firar vårdagjämningen lite extra mycket är iranier som firar det persiska nyåret – nouruz. 

 

Högtiden markerar starten på det nya året och det brukar traditionsenligt firas med mat, godis, familj och vänner. Det är en de största högtiderna i Iran och ofta en höjdpunkt på året. Årets firande kommer att bli annorlunda jämfört med tidigare år. Iran är en av de länder som drabbats hårdast av Coronakrisen. Varje dag kommer nya rapporter om hur oförberett landet är inför virusets framfart. Nouruz-firandet kommer nog bli allt annat än normalt. För Iran precis som resten av världen, står nu inför ett nytt normaltillstånd.

 

Det är troligen vid firandet av högtider som krisen blir som tydligast. Vardagen kan oftast på ett enklare sätt modifieras efter omständigheterna. Traditioner är däremot svårare att acceptera förändringar inom. Det finns något speciellt i högtider, inte minst den kommande påskhelgen som för många familjer består av påskbuffé, påskägg och socialt umgänge. Lösgodis blir till en potentiell smitthärd, medan maten till påskbuffén måste behandlas extra noga när det kommer till hygienen.

 

Under högtiderna reser vi vanligtvis land och rike runt för att träffa nära och kära, men nu i Coronatider är det inte längre en självklarhet. Våra äldre släktingar kan troligtvis inte längre delta på påskfirandet utan att riskera att bli smittade. De utflyttade släktingarna kanske inte ens kan ta tåget eller bussen till hemorten. Påsken kommer troligen för en hel del människor att olyckligtvis behöva firas i karantän.

Coronapandemin förändrar små bitar av våra beteenden – varje dag – och desto längre tiden går glömmer vi lätt bort hur mycket vi har bytt ut i våra liv. Vem trodde för ett par veckor sedan att vårens mest eftertraktade produkter skulle bli handsprit och toalettpapper? De politiska problemen vi diskuterade för en månad sedan tycks nu vara bortblåsta.

 

Vi står inför ett nytt normalläge där krisens undantag har blivit till vardag. Hela våra liv har förändrats för att bekämpa denna osynliga fiende som har skördat tusentals liv. Det kan kännas sorgset, underligt och framför allt tråkigt, men det är trots allt för att rädda fler människors liv som vi väljer att avstå från både vardagsbestyr och högtidsfiranden. Det är värt att påminna sig om när karantänen känns extra outhärdlig.