Det är så klart laddat att påstå att det inte finns något specifikt skandinaviskt som SAS gjorde. Trots att det mesta av våra seder och vanor är hämtat, lånat eller har modifierats från andra platser i världen. 

Handen upp den som inte trodde att det inte skulle komma ett vrål från samhällselement som ser det ”svenska” som närmast unikt och överstående allt annat här i världen? SAS hävdar att kampanjen riskerade "att bli en plattform för andra värderingar". Tja, kanske det.

Frågan om vad som kan vara specifikt skandinaviskt är däremot intressant. Våra seder, traditioner och maträtter är ofta byggda på inspiration från andra. Mänsklig kultur är följden av att seder och bruk har vandrat med oss, före oss och efter oss. Årtusenden av förändringar. Någonstans gjordes den första pilen, någonstans planterades det första fröet och någonstans lagades det första laggbrödet. Någon annanstans.

 

Kan något vara specifikt skandinaviskt och ändå bygga på något som importerats? Självklart. Det ligger i hela vår kultur. Skandinaviska och svenska egenheter är ofta något där det nya möter det gamla och formar något mer, för fler. Dalahästar och surströmming, lusekoftor, pölser och folkhem. 

Vårt språk är präglat av utbyten och handel, av tider av isolering och tider av öppenhet, aldrig exakt detsamma.

Det finns lokal kultur och regional kultur. Det finns nationell, skandinavisk, europeisk och global kultur. Kultur buren och brukad av varje generation. Förvarat, förändrat och förnyat. Vi har i denna nord en särprägel på det ena och andra. Fast det är inte nödvändigtvis exakt samma som för 100 år sedan eller 1000 år sedan. Det är en av tjusningarna med mänskliga kulturyttringar. Vi går aldrig i stå.