Trots att det byggts så mycket på djupet är det förvånande hur oplanerat vi utnyttjar resurserna och utrymmet under mark, skriver sex forskare inom projektet Hållbar resursanvändning av undermarksrymden i en läsvärd debattartikel (DN 2/8).

Det kan tyckas att detta i första hand handlar om storstaden, hur den växer och formas, där utrymmet är begränsat. Alltifrån tunnelbanor och förbifarter till bostäder, promenadstråk och handelsmiljöer har eller tar sin plats under i stället för ovan jord. Det grävs, det sprängs och det borras. Den förtätade staden använder alla utrymmen tillgängliga. På de platser där vi har ambitiösa mål för att exploatera under jord måste detta kunna ske utan att skada exempelvis grundvattenförsörjning eller för delen även arkeologiska lämningar som kan lära oss mer om det som har varit.

Underjorden är inte en enbart urban fråga. Svenska gruvområden har påverkat närmiljöer i marknivå eller därunder i århundraden.

Forskarna talar i dag om geosystemtjänster som, likt biosystemtjänster, bidrar med nyttor som människan har av naturen. Under jord handlar det exempelvis om vattenförsörjning, energilagring och möjligheter att lagra koldioxid i sandsten. Vi behöver vara noga med att vårda de funktioner som naturen så generöst tillhandahåller. Naturens mångfald är både organisk och oorganisk, biologi och geologi.

Uppmaningen från forskarna är att etablera ett sätt att alltid se plan- och bygglagen med 3D-glasögon, att inte bara planering ovan mark och på markplanet sätts i fokus, utan även det som finns därunder. De pekar exempelvis på att finländska huvudstaden Helsingfors sedan 2010 har en tredimensionell översiktsplan, där områden med bra berg har reserverats för framtida bruk. Vi ska inte avstå från att bygga och utveckla nya nyttor under jord, men underjordens tillgångar och utrymmen bör behandlas med samma omsorg som andra värdefulla företeelser ovan jord.