Arbetsmiljö är minst lika viktigt för motivationen som arbetsuppgifter och lön. Situationen på arbetsplatsen spelar en avgörande roll för vår psykiska (o)hälsa på jobbet. Myndigheten för arbetsmiljökunskap inrättades för ett år sedan för att forska och sprida kunskap ”för ett friskt, glädjefyllt och hållbart arbetsliv”, men nu har den själv snubblat på samma problem.

Flertalet anställda, inklusive två höga chefer har slutat efter larm om missförhållanden. Därefter har chefernas ersättare sagt upp sig, vilket enligt de anställda beror på generaldirektörens undermåliga ledarskap. I februari fanns det 17 anställda. Sedan dess har sex slutat, medan resten antingen letar jobb, är sjukskrivna eller tjänstlediga. Ironiskt nog pekas avsaknad av systematiskt arbetsmiljöarbete ut som en av de kritiska bristerna för Myndigheten för arbetsmiljökunskap.

I ett brev till Arbetsmarknadsdepartementet beskrevs myndigheten ha ”Sveriges sämsta arbetsmiljö”. Merparten av personalen menar i brevet att de upplevt en ”frustration, låg arbetsglädje och stress”, såväl som att ledningen tycks vara oförstående inför personalens larm (DN, 19/6, 6/7).

Den som läser DN:s rapportering om missförhållandena förstår snabbt att problemen centreras till generaldirektören Nader Ahmadis ledarskap. Han rekryterades från en tidigare tjänst som professor i sociologi och prorektor vid Högskolan i Gävle. Personalen skriver att den hierarkiska detaljstyrningen, hans nedlåtande kommentarer om personalens utseende och klädsel, samt krav på tillgänglighet under kvällar och helger bidragit till att det blivit en så ohälsosam arbetsmiljö.

En myndighet som hade kunnat ge klarhet inom angelägna arbetsmiljöfrågor har nu misslyckats med att tillhandahålla samma sak till sina anställda. Bristerna i organisation och ledarskap väcker frågan om myndighetens egentliga syfte. Ahmadi sade att de ”har aldrig hävdat eller haft i uppdrag att det är vi som är den främsta experten inom arbetsmiljö”. Om inte myndigheten ska vara ett expertcentrum för den främsta kompetensen inom området, vilka ska då vara det?

Generaldirektörens utlåtande bekräftar snarare den gängse bilden av ännu en socialdemokratiskt inrättad myndighet med goda syften, men med desto luddigare styrning och sämre utförande. Förtroendet är förbrukat för generaldirektören. Om inte arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) röjer upp kommer direktörens vanrykte att urholka allmänhetens förtroende för myndigheten som helhet.