Det engelska språket har flera uttryck som passar för riktigt svåra lägen: Stuck between a rock and hard place. Damned if you do, damned if you don’t. I dagsläget är det synonymer till att vara brittisk premiär­minister.

På måndagen förlorade premiärminister Theresa May ytterligare fyra omröstningar i parlamentets underhus, på olika sätt kopplade till att få till stånd ett EU-utträde med någon form av ordning. Fyra raka nej – och allt var som vanligt igen. Kompromissviljan är kraftigt begränsad. Mays eget parti är så pass splittrat att det är svårt att se de konservativa som enhetlig grupp. Inte heller verkar det finnas någon slug plan kvar, för att låna ett bevingat uttryck från den klassiska BBC-komedin Svarte Orm.

Att lämna EU utan att förlora på det är ett omöjligt uppdrag. Den del av den brittiska opinionen som tror på isolationism vann förvisso ett slag med segern i folkomröstningen, men i slutänden ser isolationisterna ut att förlora kriget.

Ur ett svenskt perspektiv är det sunt att hoppas på att utträdesarbetet slutar med en helomvändning; att britterna i slutänden finner argumenten att bli kvar inom gemenskapen och att det inte byggs nya hinder för utbytet av varor, tjänster, kunskaper och arbetskraft mellan våra länder.

Storbritannien är en värdefull handelspartner, men också en viktig röst inom unionen, där Sverige många gånger funnit en gemensam hållning. Brittiska krav på sparsamhet, begränsningar av nettobetalarnas nota till gemenskapen, gör nytta.

Skulle Storbritannien krascha ut ur EU utan att ett färdigt avtal, det som kallas en hård Brexit, blir det dyrköpt – inte bara för brittiska företag utan även för svenska, med tydligt negativa effekter på BNP. Om inte det brittiska underhuset kan ställa sig bakom ett avtal återstår valet att lämna EU rakt av den 12 april. Alternativet är att söka en längre förlängning, och därtill hålla EU-parlamentsval som alla andra unionsmedlemmar i vår.

Theresa Mays regering har försökt förhandla fram något som ska framstå som mer attraktivt för underhusets ledamöter än för EU-staterna. Utan att få till det. I måndags röstade de brittiska parlamentsledamöterna alltså nej till fyra olika alternativ att hantera Brexit, närmast kom den motion som förordade en permanent tullunion med EU, ett slags EU-medlemskap light, men utan medlemskort och rösträtt.

Brexit-processen har på många sätt illustrerat fördelarna med att vara en del av Europiska unionen, att slippa handelshinder och göra import och export av varor och tjänster samt rörligheten för medborgare över gränser så enkelt som möjligt. Det är extremt svårt att förhandla sig fram till en lösning, där man kan behålla egna friheter gentemot andra, samtidigt som man tar sig rätten att förvägra andra motsvarande inom den egna sfären.

För att använda ett präktigt svenskt ordstäv: Hur man än vänder sig har man rumpan bak.