I går, den 1 februari var det World Hijab Day. Dagen handlar om att stå upp för kvinnors rätt att beslöja sig. På flera håll runt om i Sverige firas det genom att bjuda in människor att prova på att ”uppleva hijab för en dag”. I sociala medier sprids hashtagen #jagärhijabi där det manas till stöd för de kvinnor som bär slöja. Hijab beskrivs som en symbol för frihet och oberoende.

Att alla människor – i alla fall privat, inom yrkeslivet kan det vara rimligt med klädkoder – ska ha rätt att bära vilka kläder de vill är en självklarhet. Det är också helt oacceptabelt att kvinnor som valt att bära slöja översköljs av glåpord när de rör sig ute. Ur den aspekten tjänar Internationella hijabdagen ett gott syfte i det att man vill minska fördomar och öka förståelsen mellan människor av olika, eller ingen, tro.

Samtidigt är det inte oproblematiskt att försöka avdramatisera slöjan. Det är inte vilket plagg som helst, inget oskyldigt tygstycke.

Det finns kvinnor som frivilligt väljer att skyla sitt hår. Men trots det varken kan eller ska man glömma att slöja i olika utföranden är en av de starkaste politiska symbolerna för kvinnors underordning i fundamentalistiskt patriarkala samhällen. Miljontals människor har flytt över halva världen för att de eller deras fruar, döttrar och systrar skall slippa underkasta sig den misogyni och förtryck som råder i länder där slöjan är lag.

Varje dag året om kämpar kvinnor i muslimska länder mot tvånget att bära ett plagg som objektifierar kvinnokroppen och får män att framstå som oförmögna att kontrollera sina handlingar. Även här i Sverige har det på senare år uppmärksammats hur kvinnor i vissa förorter förföljs och utmålas som dåliga om de inte beslöjar sig, hur deras frihet beskärs och hur de osynliggörs i det offentliga rummet. Att fira Internationella hijabdagen genom att göra slöjprovning till en skojig grej eller att utmåla slöjan till en frihetssymbol är att vända alla dessa kvinnor ryggen.

Uppmaningen om att visa hijabbärande kvinnor stöd och ta ställning för deras rätt att bära slöja skulle dessutom klinga bättre om det fanns en tydligare ömsesidighet i strävan efter förståelse. Under Hijabuppropet för några år sedan tog mängder av icke slöjbärande kvinnor – och en del män – på sig sjal av solidaritet med dem som utsatts för våld och hot på grund av slöjan.

Samtidigt är stödet för initiativ som We will wear dresses, kampen för kvinnors rätt att klä sig som de vill, som uppmärksammades kort efter hijabuppropet, eller My stealthy freedom, i praktiken obefintligt från de muslimska kvinnor som bär slöja. Varför är dessa inte intresserade av att ”uppleva ett sekulariserat liv för en dag”? Det skulle förmodligen ge ökade insikter.

Fira gärna Internationella Hijabdagen. Men inte utan att komma i håg de flickor och kvinnor som tvingas dölja sitt hår. Och inte utan att minnas att om du vill att någon skall gå i dina skor för att förstå dig, bör du också vara beredd att ta på dig hennes.

Malin Lernfelt

Liberala Nyhetsbyrån