Under onsdagen presenterades vårens tilläggsbudget från den nya regeringen. Som bekant var det Moderaterna och Kristdemokraterna som lyckades lägga fram en budget som vann omröstningen i riksdagen i höstas - och det är denna budget som den sittande regeringen nu har möjlighet att lägga en så kallad ”tilläggsbudget” till där de kan ändra vissa delar. Denna vårbudget är med andra ord inget att hetsa upp sig allt för mycket över, det är relativt små förändringar som gäller, men visst kan den ge indikationer på vart politiken är på väg.

Några saker kan konstateras: De skattesänkningar som infördes tas inte bort utan får vara kvar. Till det finns det fortfarande ett löfte om att avskaffa värnskatten till nästa år. Små förändringar införs även för arbetsgivaravgifter i mindre företag och för utsatta grupper om unga och nyligen anlända immigranter. Rut-avdraget höjs igen efter en tidigare sänkning.

Det är lovande att de liberala partierna verkar ha så stort inflytande över skattefrågorna som annars är det område man oroar sig mest över att socialdemokrater skulle ta över. Samtidigt är det lätt att bli lite nedslagen över att det ännu inte finns en enda stor fråga på bordet, ingen öppning mot en verklig skattereform.

För samma dag som budgeten presenterades skrev ett antal tunga ekonomer från LO på Dagens Industris debattsida om just skattefrågan. Det hänger ihop med den andra stora trenden i vårbudgeten, den gröna skatteväxlingen, möjligheten att få in mer pengar till staten genom att höja skatten på sådant som är miljöfarligt.

Men som redan har konstaterats på den här ledarsidan så är en grön skatteväxling problematisk, det går inte att på sikt få in pengar genom att höja skatten på något som per definition ska försvinna. Så som miljöskadliga bränslen. Just detta åberopade LO i sin debattartikel. De menar att en grön skatteväxling inte fungerar i längden, och det har de, kors i taket, faktiskt helt rätt i. Problemet är att de vill byta ut det mot att höja skatten på kapital, och det vet vi sedan tidigare att det inte heller fungerar. Blir det för dyrt att ha pengar på ett konto i Sverige flyttar man bara det kontot utomlands.

Låt oss konstatera, Sverige har på eget bevåg försatt sig i en svår situation, genom ett generöst välfärdssystem och många transfereringar för exempelvis föräldrar, kombinerat med en generös ersättning till en allt större grupp med funktionsnedsättningar, och dessutom en hög invandring från länder med lägre utbildningsnivå, samtidigt som en lågkonjunktur står för dörren. Ska vi göra allt detta utan att ta hjälp av ny teknik och nya metoder kommer pengarna inte räcka, och om skatten ska höjas så mycket som krävs kommer ekonomin inte att hålla.

Vi kommer helt enkelt inte komma ifrån att Sverige behöver ett omtag på hela skattebasen och att vi måste komma till ett principiellt beslut om det totala skattetrycket, var det ska tas ifrån, och vilken nivå av välfärd vi kan ha. Denna regering verkar fortfarande försöka undvika att tvingas bli den som gör det omtaget.