Att motverka stora klyftor mellan regioner är ett omfattande samhällsuppdrag. I det paket för landsbygden ur den kommande höstbudgeten som Centerledaren Annie Lööf lanserade på onsdagen, lyftes totalt två miljarder fram.

Den sänkta skatten för skattebetalare i norra och västra Sverige som har fått störst rubriker är ingen superreform. Det är främst en bekräftelse på att staten ser att avstånd, demografi, tillväxthinder och höga inkomstskatter samverkar negativt. Skattebetalarna tvingas då betala mer för en ibland svagare offentlig service. Det krävs, utöver stärkta hushåll, även höjda generella tillskott från staten till kommunsektorn. Det lär nog meddelas senare...

Satsningar på vägar, järnväg och bredband väger tungt för svensk landsbygd, åtgärder för mer än en miljard på tre år i höstens budgetförslag. Men även små pengapåsar kan göra stor nytta. Lööfs löfte om större insatser mot granbarkborrens angrepp på svensk skogsmark är litet sett till skattepengar, 30 miljoner årligen i tre år, men ack så värdefullt. Bara under 2018 drabbades upp till fyra miljoner kubikmeter skog, värd miljarder, av granbarkborrens härjningar. Begränsas detta betyder det stora pengar för skogsbruk och skogsindustri. Nyhetsflödet i sommar har också uppmärksammat att naturreservat måste vara del i bekämpningen av granbarkborren. Av staten skyddade områden ska inte förstöra för brukade marker.

I paketet ingår också att privata vårdföretag kompenseras för att de från halvårsskiftet tvingas betala moms på inhyrd personal. Personal är den absolut största kostnaden för dessa företag. Organisationen Vårdföretagarna har larmat om att kostnadshöjningarna slår som hårdast mot privata aktörer i glesbygd, där konkurrensen så väl behövs. Offentligt driven vård kompenseras redan av staten. I januariavtalet mellan regeringen, C och L ingår löftet om konkurrensneutralitet mellan offentliga och fristående vårdaktörer. Detta ska nog ses som ett tryckförband i väntan på mer avancerad behandling.