De tomma toalettpappershyllorna i livsmedelsbutikerna visar hur snabbt en kris förändrar konsumtionsvanor. 

Det är nog så att många av oss anser att ett civiliserat liv inbegriper toalettpapper. När det är saknas står barbariet för dörren. Lite kan detta förstås göras narr av, men det illustrerar hur den moderna människan agerar för att värna det normala under dessa extraordinära omständigheter. En återgång till tidnings- och katalogpapper i utedasset, eller sittpinne och grop i undanskymt läge, vore en svår reträtt. Vi vill ha det bättre än så. 

När många köper mycket på en gång räcker inte butikernas leveransplaner till. Det är inte slut på toalettpapper. Bruken puttrar för högfart. Den självförsörjningen ligger väl till i skogs- och massaindustrins Sverige. Hamstringslystnaden lär mättas. Om inte situationen allvarligt förvärras i landet.

 

Samtidigt är det vettigt att så många börjar på allvar se över förutsättningarna att hantera en kris. Den tanken skulle väl helst ha slagit rot när broschyren Om kriget eller krisen kommer, distribuerades från MSB till hushållen för två år sedan. Även om fokus i broschyren ligger på kraftigare störningar av vardagslivet än vad vi har sett hittills.  

 

Smittskyddssamhället är samtidigt något annat än krigstidssamhället. Utmaningarna är något annorlunda. För den som inte är sjuk är det rimligt att försöka leva så normalt som möjligt, utifrån de anvisningar som ges. Det spelar roll. 

Du kan också lindra krisen för andra – grannar, vänner och lokala näringsidkare. Att köpa hem mat från restaurang, kaffebröd från konditoriet och kanske några närproducerade råvaror eller produkter från hårt kämpande småföretagare. Många bäckar små ger fina flöden, i svåra tider betyder det extra mycket.