Ledare Bland de 73 punkterna som fanns med i januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna, var det mycket centerpolitik. Det var så pass mycket att Centern nu behöver använda partistämman i Karlstad till att renovera, bygga ut och utveckla politiken med nya krav och nytt innehåll.

Om vi backar bandet och jämför med den mer turbulenta tid som kringgärdade debatten om partiets idéprogram under vintern 2012-2013 är läget nu helt annorlunda. Då var det ett centerparti som med ny partiledare i Annie Lööf behövde samlas kring en framtidsbild, vägen bort från fyraprocentsspärren. Idéprogrammet blev innehållsrikt men vildvuxet, så pass att Lööf fick hasta hem från en julledighet i Thailand till ett parti i kris. Ordning återställdes på torpet och blev en början till de opinionsmässiga framgångar som partiet har noterat.

Ett parti som snuddar vid tio procents väljarstöd behöver visa upp ett bredare program än ett som desperat behöver en sakfråga att vinna väljare med för att klara fyra procent. Det som väntar centerpartisterna de närmaste dagarna är att bredda och fördjupa de egna politiska programmen, kraften att kliva upp över tio procents väljarstöd.

Annie Lööf har lett Centerpartiet i åtta år. Medspelarna heter inte längre Reinfeldt, Björklund och Hägglund, vi ser också att rörelserna inom Socialdemokraterna redan förbereder sig för tiden efter Stefan Löfven. Vid sidan av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson är Annie Lööf den partiledare som har haft uppdraget längst. Hon är rutinerad och relativt ung. Till skillnad från idéprogrammets vildvuxna tid är det nu mer en renovering på insidan som krävs.

Det som länge har uppfattats som en dragkamp - även under Maud Olofssons tid – mellan liberala stadsnära röster och mer återhållsamma landsbygds- och jordbruksföreträdare, är inte längre en huvudkonflikt, symboliserat av programpunkter som "frihetsreformer för landsbygden". Däremot kan en lika välkänd dragkamp komma att göra comeback: den som ser Centerpartiet som ett i själ och hjärta borgerligt parti eller den som ser C som en mer "rörlig" aktör. Det sistnämnda är en förskönande omskrivning av vad som egentligen betyder samarbete med Socialdemokraterna.

2022 väntar nästa val. Hur Centerpartiet agerar beror på partiets egen politikutveckling och på hur Moderaterna beter sig, krasst sagt. I modern tid har borgerliga regeringar byggt på att en centerledare och moderatledare kan se varandra i ögonen och ta i hand för gemensamma mål. Annars blir det inget regeringsalternativ.

Utrymmet är stort för att tillföra ny politik, även på starka centerområden som landsbygds-, miljö- och företagandefrågor. Nya program för skolan och för vården ska också formuleras, områden där centerpolitiken mer har varit inordnad i det Alliansgemensamma. Eftersom relationerna mellan de borgerliga partierna är mer än komplicerade är det extra påkallat att bygga upp det egna utbudet.

Inför stämman har systerorganisationen Centerstudenter utmanat parti och partiledning med bland annat krav på en bredare ekonomisk politik, bortom passionen för de mer hjärtenära frågorna. Den utmaningen är värdefull. Ett parti som vill fungera som samhällsbärande måste ha med sig en tyngd och ett djup i den egna ekonomiska politiken. Det måste handla om mer än riktade avdrag till specifika områden som behöver växa. Det partipolitiska utrymmet finns, för den som vågar. Och Lööf har inte varit den som hukar inför en utmaning.