Det är en historisk förändring. Ledartröjan för riksdagens opposition är i väljarkårens ögon inte längre Moderaternas, den tillhör Sverigedemokraterna. Mandatfördelningen har inte förändrats, bara opinionen.
Förändringen har skett under en sommar och höst som har dominerats av debatten om gängvåld, organiserad kriminalitet och osäkerhet i områden kategoriserade som utsatta. De två största partierna i mätningen är inte Socialdemokraterna och Moderaterna. Det är decennier sedan det var någon annan ordning än så. Stödet för Socialdemokraterna har aldrig varit svagare.
Samtidigt ska man notera följande. Under en mandatperiod brukar oppositionen vinna mark och de styrande förlora stöd. Det är lättare att opponera än regera.
Att något annat parti i opposition vinner mer stöd än vad det största partiet gör, är inte heller ovanligt. Centerpartiet vann mycket stöd när Moderaterna leddes av Anna Kinberg Batra. Men efter det att C gjorde upp med nuvarande regeringen genom januariavtalet, försvann en del av det väljarstödet. Sedan tog Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor över positionen som mest aktiva opposition. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson hade då stora problem efter valet. Och nu, efter en sommar där oppositionsrollen fått stort utrymme sett till de stora samhällsproblemen i utsatta områden, har Kristersson visserligen lyft Moderaternas siffror, men tappat positionen som näst största parti.
Man ska vara försiktig med att tolka hållbarheten i ökningen för SD i den här mätningen jämfört med maj. Plus 5,5 procentenheter är statistiskt sett säkerställt, men det är inte samma sak som att de vunna väljarna har parkerat mer permanent. Moderaterna har satsat stort på att vinna tillbaka forna väljare genom att minska avståndet till SD och den SD-nära retoriken. Än så länge är SD den stora vinnaren. Gårdagens möte mellan de två partiledarna var en Kristersson i underläge som mötte en Åkesson i topp.
För Sverigedemokraternas del kommer partiet nu tvingas ha svar på fler frågor än tidigare. Att vara näst största parti är inte bara en förmån, utan också ett ansvar för helheten. Lätt fånget kan också vara lätt förgånget. Det är också i detta ljus som vi bör se att partiet under sina landsdagar senast aktivt strök i delar av partiprogrammet som hamnat under hård, väl underbyggd kritik, som i frågan om abortgränser och den del i partiprogrammet som talade om ”nedärvd essens” som en mänsklig egenskap. Det här är SD:s version av ”vi har varit naiva”.
Även om Moderaterna nu kan se ett litet lyft jämfört med maj, hänger Kristerssons framtid på att han ser till att börja minska avståndet till SD i väljarstöd. I riksdagens talarstol har Moderatledaren, i varje fall tidigare, talat tydligt om att det finns soklara skillnader mellan partierna. En tanke är ju att göra detta också lättare för väljarna att se.
Opinionsläget är också ett misslyckande för januariavtalet mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna. Även om sista ordet inte sägs förrän i nästa val. Både C och L ökar jämfört med maj-mätningen, men utrymmet för att opponera mot regeringen är mycket smalt, vägen mot större väljarstöd är direkt avhängigt att partierna i kommande budgetar med regeringspartierna kan ge tydliga svar eller delsvar på tunga samhällsproblem. Kommunernas skakiga ekonomier är ett i nuläget givet exempel.