Nyköpings fullmäktiges budgetdebatt i tisdags handlade förstås om nästa års kommunekonomi, om intäkter och utgifter. Men bortom den inramningen finns skäl att se hur relationerna inom oppositionen utvecklas. Relationsdramat blev en del av debatten.
Såväl Nicklas Franzén (V) som Linn Jonsson (V) meddelade från talarstolen att Vänsterpartiet i Nyköping är ett "renodlat" oppositionsparti, även om partiet stöder de budgetar som Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet lägger fram. V är ensamt på sin kant, men ser det som sitt huvuduppdrag att hålla Sverigedemokraterna borta från inflytande och Moderaterna från att styra kommunen.
Bland partierna till höger påverkas mer av ett idogt sällskapssökande. Såväl Sverigedemokraternas gruppledare Malin Karlsson (SD) som Thom Zetterström (SD) försökte tala om en möjlig ”konservativ majoritet” framöver. När det voterades om nästa års budget fick Moderaternas förslag stöd av samtliga sverigedemokrater. Såväl kristdemokrater som liberalpartister avstod.
SD:s utsträckta hand till Kristdemokraterna och Moderaterna är en vidöppen famn, men mottagarnas reaktioner var avmätta. Ahmad Eid (M) meddelade att han för sin del pratar med alla, även partierna till vänster. Övriga satt mest stilla i båten.
Att Liberalerna ska känna sig delaktiga i en konservativ gemenskap är osannolikt. Partiet sitter där det sitter - i opposition. Och Centerpartiet spräckte ju Alliansen för att bli del av nuvarande styret.
Men ju mer SD kan locka Moderaterna och Kristdemokraterna till närhet, desto svårare blir det för Liberalerna att hänga med – och för Centerpartiet att hitta tillbaka till ett Alliansstyre. Det må ge SD i Nyköping ett strategiskt A i betyg sett till ansträngning, men så här långt är det F som i förgäves.