Det betyder att det finns en hel del att göra för att få ner siffrorna och här bör övriga regioner titta på Västerbotten, som har det lägsta antalet självmord i landet.

Steg ett kan vara att slå hål på myten om vilka som befinner sig i riskzonen. Eller rättare sagt vilka som inte gör det.

Tvärtemot vad många tror är problemet inte knutet till yngre. Män över 80 år har de i särklass högsta självmordstalen sett till gruppens storlek. Samtidigt är självmord den vanligaste dödsorsaken för män i åldern 15-44 år och för kvinnor i samma åldersgrupp är det den näst vanligaste, efter cancer. Risken är högre i socialt mindre gynnande grupper, det finns ett samband mellan alkoholkonsumtion och suicidförekomst, och varje år tar dubbelt så många män som kvinnor livet av sig.

Enligt Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi vid Karolinska institutet, beror det senare bland annat på att män inte söker hjälp i samma utsträckning som kvinnor, utan i stället tar till andra metoder, som lugnande medel eller alkohol (TT, 25/10-2018). Det är inte ovanligt att människor som begår självmord inte har sökt vård.

Därför räcker det inte att sjukvården blir bättre på att fånga upp personer som visar symptom. Inte ens om man breddar kretsen som behöver kunna mer till att även gälla exempelvis präster, familjerådgivare, apotekspersonal, äldreomsorgspersonal, försäkringskassa och arbetsförmedling.

För precis som i många andra situationer är det ofta ”tillfället som gör tjuven”. Förutom att öka kompetensen för att upptäcka signaler och uppmana människor att söka hjälp – de allra flesta som begår självmord lider av en depression som går att behandla – bör det offentliga därför försämra tillgängligheten på saker som används vid självmord.

Det handlar exempelvis om att förändra utsatta miljöer där det finns fästpunkter, som duschställningar och takkrokar, eftersom en tredjedel av självmorden sker genom hängning. Om restriktioner för giftiga bekämpningsmedel och försäljning av sömnmedel, eftersom ungefär lika många sker genom förgiftning. Och om att bygga skyddsbarriärer vid höga broar och järnvägsspår, så att människor hindras att hoppa.

Dessutom är det bra om omgivningen är uppmärksam på om en närstående ofta är nedstämd. Bara att någon lyssnar när en deprimerad person pratar om sina självmordstankar kan rädda liv.

Därefter måste anhöriga veta vart de ska vända sig om de känner att deras vän eller familjemedlem behöver professionell hjälp. Alla kan vara samtalsstöd. Men alla kan inte behandla en depression.