Uppsägningarna och konkurserna som kommer i coronakrisens spår visar att en ekonomisk kris också har ett mänskligt ansikte.


I Ludvika ekar hotellrummen tomma. I Östersund stänger kvarterskrogar på obestämd tid. I Bohuslän kämpar biografer för att ha öppet trots att besökarna blivit färre. I Stockholm har restauranger hälften så många lunchgäster som de behöver för att gå runt. 

Att hotellrum avbokas, biobesök uteblir och restauranger pressas beror förstås på covid-19, sjukdomen som orsakas av det nya coronaviruset och åtgärderna för att minska dess spridning. Såväl resor som vardagliga nöjen skjuts på framtiden. För företagare – särskilt inom besöksnäringen och restaurangbranschen – är varje dag av nedstängning förödande. I exempelvis Västsverige är avbokningsgraden på hotell mellan 80 och 100 procent. Många konkurser kan vara bara några dagar bort. 

Branschorganisationen Företagarna varnar för att den 24 mars blir ett kritiskt datum. Då ska lönerna lämna företagens konton, och utan intäkter kommer kassorna att tömmas snabbt. För att rädda kassaflödena kommer avtal att sägas upp på kort varsel. När alla försöker rädda sitt eget skinn förstärker det i sin tur krisen ytterligare. Både regeringen och Riksbanken har insett hur allvarligt läget är, men har använt trubbiga verktyg för att lösa problemen. 

 

Den största delen av regeringens krispaket för svenska företag innebär möjligheter att skjuta upp skatteinbetalningar. Med ränta och avgifter motsvarar det dock en avdragsgill ränta på 6,6 procent för företag som utnyttjar stödet i tolv månader. Johan Andersson, VD för Mellby Gård som äger stora andelar av bland annat Kappahl, uttryckte det krasst: ”Varför påföra en himla massa företag ett dyrt lån? Det är ett riktigt dåligt förslag.”  

Samtidigt har Riksbanken beslutat att låna ut upp till 500 miljarder kronor till företag genom bankerna för att begränsa coronapandemins effekter på svensk ekonomi. Problemet är bara att de lånen inte kommer att komma de sårbara minsta företagen till del. Exempelvis små restauranger har ofta inte fått låna i banker tidigare, och kommer troligen inte att få göra det nu heller. 

Lån kan inte heller ersätta eget kapital. Enligt aktiebolagslagen måste företag upprätta en så kallad kontrollbalansräkning om intäkterna är för små i förhållande till kostnaderna. Görs inte det kan styrelsemedlemmarna bli personligt betalningsansvariga för bolagets skulder, vilket riskerar att sätta många småföretagares privatekonomi på spel. 

Klockan klämtar nu för företag runtom i landet. Samtidigt som kostnaderna för personal och lokaler är desamma finns inga kunder kvar. Regeringen borde slopa anståndsavgiften för uppskjutna skatteinbetalningar och redan nu göra det tydligt att anstånden kan förlängas efter den ettårsfrist man nu har satt upp. Annars skjuter man bara problem längre fram i tiden för många småföretag. 

 

För att Sverige ska ha någon besöksnäring kvar efter coronakrisen borde det, på samma sätt som i andra länder, sättas ett slutdatum för förbudet för sammankomster med över 500 personer. Det skulle minska osäkerheten och göra att folk kan börja planera för ett liv efter karantänen.

Det är också upp till var och en av oss som privatpersoner att göra vad vi kan – med de medel vi har – för att stödja Sveriges småföretagare.