Formuleringen syftade antagligen på hans roll som statsminister, men kunde lika gärna ha handlat om att vara partiledare för ett 28-procentsparti med motsatsen till växtvärk, vars medlemmar inte förstår varför de tappar väljare och ogillar att de måste kompromissa med andra partier.

Exempelvis kritiserar LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson 73-punktöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna för att vara ”högerpolitik”, och han menar att S väljare ”står till vänster om det här programmet” (Aftonbladet, 22/3). Vilket inte är konstigare än att de liberala partiernas väljare i snitt befinner sig till höger.

Stefan Löfvens svar är att försöka skapa en socialdemokratisk berättelse kring januariavtalet, förankrad i historien. Samarbetet i dag länkas samman med förhandlingarna mellan S och Bondeförbundet på 1930-talet.

Bättre levnadsstandard. Högre löner. Ekonomiska skyddsnät. ”Men var inte det viktigaste genombrottet det intellektuella?” frågar han retoriskt och plockar upp Socialdemokraternas bildningsideal och vikten av en likvärdig utbildning för alla. Alltså ett område där S och Liberalerna tidigare har gjort gemensam sak och det inte finns någon omedelbar schism mellan regeringen och samarbetspartierna.

Socialdemokraterna kan ha bildning och utbildning som en del av utjämningspolitiken. Centern som en del av näringspolitiken. Och Liberalerna som en del av frihetspolitiken.

Troligtvis är det därför utbildningsfrågan går som en röd tråd när Stefan Löfven presenterar S förslag på lösningar på olika samhällsproblem. Som klimatfrågan (ny teknik), brottsligheten (fler utbildade poliser) och det ökade stödet för högerpopulismen (ytterligare folk i välfärden, som först måste plugga till yrket, leder till ett starkare samhälle, vilket ger gemenskap).

Del två på kongressen var upptakten inför EU-valet i maj. Här kommer fokus att ligga på valets ideologiska dimension – om vilka värderingar som ska gälla inom EU – vilket Löfven beskriver som en avgörande fråga för EU:s framtid, där vissa värden, som homofobi, inte går att kompromissa om.

Därutöver blir det ett tvåfrontskrig, eftersom det inte bara är den främlingsfientliga populismen som är i skottgluggen, utan även ”högern”, där S kommer att slå hårt mot lönedumpning och dåliga arbetsvillkor.

Inget av detta är några dåliga frågor att driva på hemmaplan eller i en valrörelse. Problemet för Löfven är att ombuden på kongressen hellre ville fokusera på skillnaderna mellan stad och land.

Det märktes under fredagskvällen när det var fritt fram för alla att ställa öppna frågor och många tog upp just vad som händer på landsbygden när statens närvaro minskar. Och eftersom det är där S har förlorat flest väljare kan landsbygden inte klassas som ett särintresse för ombuden därifrån.

Här har partiledningen ett tips på ämne till nästa kongress.