Samerna är en av Sveriges fem officiellt erkända minoriteter. I går var det samernas nationaldag, som uppmärksammades på olika sätt i landet. Den senaste tiden har dock samernas förutsättningar synliggjorts ur ett allt annat än upplyftande perspektiv, nämligen hatets. 

När Girjas sameby vann ett uppmärksammat mål i Högsta domstolen mot svenska staten följde hat och hot mot samer, inte minst i olika forum i sociala medier. Själva målet gällde rätten att förvalta jakt och fiske i samebyns område ovanför odlingsgränsen. Domen väckte förstås känslor. Lyckliga företrädare för samebyn tvingades möta ilska, hat och hot, i vardagen och i sociala medier.

Rasism riktad mot samer är inget som uppstått över en natt eller bara som följd av en Girjasdomen. Det bär på en lång historia av fördomar och förakt som återkommande hittar upp till ytan. Forum för Levande historia har ett specifikt och läsvärt avsnitt om rasismen mot samer i Sverige då som nu. Bland annat konstateras att det i nutid ofta lockas fram hat när jaktfrågor eller rovdjursfrågor hamnar i fokus, ämnen som också kan kopplas till den traditionella rennäringen. 

 

Det var värdefullt att hatet så tydligt stötte på motstånd från andra håll än samernas. Kulturminister Amanda Lind (MP) var upprörd: ”De hot och den rasism som vi har sett de senaste dagarna är fruktansvärt. Det gör mig förbannad”, sade hon till TT. Statsminister Stefan Löfven (S) lämnade ett skriftligt fördömande. 

Eftersom frågan berörde jakt- och fiskefrågor valde Svenska Jägarförbundet att i en debattartikel ta ”avstånd från alla hot och dumheter som dykt upp på sociala medier. Sådant agerande är kontraproduktivt, oacceptabelt och förkastligt”. Markeringar spelar roll och håller gränser.