Att befinna sig mitt uppe i en kris är alltid en surrealistisk känsla. Ingen vet vad som kommer hända framöver. Prognoser visar olika och vi kastas mellan olika ytterligheter. Det är omöjligt att bedöma hur vi kommer att se på en katastrof i efterhand medan den pågår. Därför måste vi vara mycket försiktiga med att dra allt för långtgående slutsatser redan nu. 

Vi kan konstatera att utbrottet av coronaviruset våren 2020 blir en definierande händelse för vår tid, kanske för hela decenniet. En av de mer anmärkningsvärda delarna av läget är att det som sker i Sverige och världen just nu är en generalrepetition av hur ett samhälle ”utan konsumtion” skulle se ut.  

 

Hur kommer världen att te sig när alla slutar flyga och resa till andra länder? Hur ser städer ut om alla håller sig hemma och inte går i butiker? Hur påverkas människor om vi slutar äta ute, ta bilen och besöka olika arrangemang? Svaret hittills är oerhört negativt.  

Den bästa metoden vi har just nu för att minska smittspridningen av coronaviruset är att hålla oss på distans från andra människor och undvika alla offentliga utrymmen. Därför har utbrottet inneburit en total chock för näringslivet, särskilt vissa delar av det. Hotell, restaurang och turism har i princip fått sin verksamhet halverad - eller ännu värre - från en dag till en annan. Det kommer varsel av tusentals anställda från hela landet. Många företag varnar för att konkurser och därmed massarbetslöshet bara är månader bort med nuvarande läge. 

 

Samtidigt finns det röster som menar att det här visar att ”en annan värld är möjlig”. Att det är positivt att vi nu har slutat resa och konsumera så mycket. De vill lyfta fram fördelar för miljön som att svanar nu åter simmar runt i kanalerna i Venedig. Och ja, här är det väl bara att ge dem delvis rätt. 

Om alla människor försvinner, alternativt låses in i sina lägenheter och inte får komma ut mer då kommer det bli bättre villkor för exempelvis djurlivet på många platser. Luften blir renare om alla resor upphör. Samtidigt är det lika sant att en massiv arbetslöshet kommer ge upphov till många desperata människor, som förlorar sin inkomst och sina bostäder. Att arbetslöshet som leder till sänkta skatteintäkter betyder sämre välfärd och att vi kanske inte kan utveckla nya mediciner längre. Att människor kommer dö.

När vi pratar hållbarhet och miljöarbete så visar den här krisen på vikten av att komma ihåg varför vi kämpar med det som vi gör. Vill vi göra transporter mer hållbara och luften renare för svanarnas skull eller för vår egen? Någonstans är det ändå viktigt att markera att även arbetet med att förbättra vår miljö är för vår skull, för mänsklighetens. För att undvika död, lidande och kraschade liv. Inte för att det ska bli trevligare miljö för svanar. Även om det såklart också en bra och välkommen bieffekt.

 

Vi ska inte och får inte sluta med arbetet att förbättra miljön även efter att den här krisen är över. För någon dag kommer den att vara det. Det finns inget som säger att båtarna i Venedig måste köras på oljebaserade bränslen som smutsar ner dess vatten. Redan i dag finns andra alternativ. 

Men låt oss hålla ordning på perspektiven. Att arbeta för en bättre miljö måste ha som mål att hitta nya metoder att säkra att marknadsekonomin och vår moderna livsstil ska kunna fortsätta, inte att de ska upphöra. Det alternativet är nämligen ett ytterst dystert sådant.