Vare sig sjuksköterskan Elly Moses Madara eller gravida Jenny på Kidia Health Centre vill svara särskilt utförligt på Malva Bergvalls frågor om mens. – I Tanzania pratar vi inte om mens, förklarar Elly.

Ett hemligt ämne som berör halva befolkningen

TANZANIA

Bristen på toaletter i skolorna gör att många flickor i Tanzania stannar hemma från skolan när de har mens. De missar värdefull utbildning och får därför sämre resultat i skolan. Men mens är inget man pratar om.

Skolresan till Tanzania tar oss till ett litet hälsocenter i bergen. Jag skriver ett arbete om attityder till menstruation och planerar att fråga någon av kvinnorna på kliniken om deras syn på det tabubelagda ämnet.

Resan till kliniken går uppför en bergssluttning. Jag är på väg mot Kidia Health Centre, en fristad för framför allt kvinnor. Kidia Health Centre fungerar ungefär som en kyrklig vårdcentral. Den ligger långt ifrån staden Moshi. Utanför fönstret breder enorma bananplantager ut sig och människorna som står längs vägarna vinkar glatt när vi åker förbi. Vägarna är smala och gropiga och när jag frågar vår chaufför Paul om det är svårast att köra uppför eller nerför skrattar han nervöst och svarar ”same, same”. Det är så brant att bussen vid ett tillfälle stannar och vi applåderar när Paul får igång bussen igen.

Med oss i den skruttiga bussen är Beatrice. Beatrice, som är i 80-årsåldern, är allt annat än skruttig. Trots sin ålder och många år som aktiv sjuksköterska och barnmorska var det först nyligen som hon började dra sig tillbaka. Och med att dra sig tillbaka menar hon att hon endast tre dagar i veckan åker den mycket långa vägen upp till Kidia för att hjälpa till på centret.

I Tanzania bor mindre än 15 procent av befolkningen i städer och dåliga vägar gör det svårt för många tanzanier att få tillgång till vård. På Kidia samlas människor från många byar för att få hjälp med allt från mödravårdskontroll till skärsår efter gräshuggning.

Det är lummigt och luften känns annorlunda. Det känns verkligen att vi är så högt uppe i luften. Vid centret står människor och tittar nyfiket på oss. De vuxna ser ut att vänta på något, medan barnen tyst leker med varandra. Beatrice går med raska steg och jag får göra mitt bästa för att hänga med. Med låg röst förklarar hon deras arbete, innan hon går in bakom ett lila draperi.

I det ganska mörka undersökningsrummet sitter en annan kvinna på en stol. Hon är gravid och pratar snabbt med Beatrice. Det verkar inte spela någon roll var i världen man befinner sig – doften av sjukhus är densamma. Beatrice visar stolt upp den moderna vaccinkylen. Hon räknar upp alla sjukdomar som de har medicin mot.

Mina klasskompisar är på väg ut från rummet när Beatrice plötsligt stoppar mig. Hon minns att jag har berättat om mitt projekt.

– Du stannar här och pratar med henne, säger hon bestämt och pekar på den gravida kvinnan.

Gruppen försvinner snabbt och kvar i rummet är jag, den gravida kvinnan och en sjuksköterska. När jag berättar om mitt projekt där jag undersöker den sociala och praktiska hanteringen av menstruation i Tanzania tittar den gravida kvinnan förbryllat på mig. Sjuksköterskan Elly, som tillbringade sina ungdomsår i Newcastle, får hoppa in som tolk.

– Mzungu, skrattar den gravida kvinnan och slår sig för knäna.

Mina swahilikunskaper är begränsade till asante sana, tack så mycket – men ett annat uttryck har jag också lagt på minnet mzungu som ungefär betyder ”viting”. Jag känner mig plötsligt obekväm, som en utböling, samtidigt som kvinnans reaktion faktiskt får mig att inse hur pass tabubelagd menstruationen är i Tanzania.

– I Tanzania pratar vi inte om mens. Inte med våra barn och inte i skolan, berättar Elly och skrattar nervöst.

Genom kyrkan har flickor fått utbildning om menstruation, men det är tydligt att även Elly är obekväm med att prata om ämnet. Jag försöker gång på gång styra in diskussionen på det som jag vill prata om, men det slutar alltid med att både Elly och den gravida kvinnan skrattar åt mig. Elly vill hellre visa klinikens material.

Stolt visar hon vad jag antar är den gravida kvinnans journal. Allt är på swahili, men Elly förklarar på bruten engelska att kliniken hjälper kvinnor att förstå sin mens och på så sätt förstå när hon kan eller inte kan bli gravid.

Efter en kvart ropar mina klasskompisar på mig. Det är dags att gå. Jag säger hej då till Elly och önskar den gravida kvinnan lycka till med sin bebis.

Mens i Tanzania

För många menstruerande i Tanzania är de bristande sanitära faciliteterna ett stort problem. På drygt en fjärdedel av alla skolor finns inge toalett alls eller enbart en toalett per hundra personer. Endast två procent av de som menstruerar i Tanzania använder sig av engångsbindor och majoriteten använder sig istället av alternativa metoder (tygbitar) som kan orsaka infektioner.

Bristande sanitet i samband med menstruation kan medicinskt sett orsaka infektioner, men ett av de främsta problemen är att många stannar hemma från skolan.

Studier visar att många flickor, framför allt i de södra och västra mer fattiga delarna av Tanzania, kan missa upp till fyra skoldagar i månaden – något som har resulterat i att flickor får sämre resultat i skolan.

Källa: UNICEF.