Det var svårt att prata med de unga massajpojkarna om tidiga äktenskap, upptäckte eleverna från Nyköpings enskilda gymnasium. Men det var lättare att nå fram till flickorna. FOTO: PRIVAT

”Hjälp – min pappa vill gifta bort mig”

TANZANIA

Plötsligt springer flickan fram till bilen. Hon vädjar till pastor Robinson att han ska hjälpa henne. Hon är 13 år och berättar att hennes pappa vill gifta bort henne.

Efter två timmars skumpande längs sockerrörsodlingar och bananträd rullar bilen in i massajbyn. De flesta barn är nyfikna och fascinerade av svenskarna i bilen, förutom en liten pojke som gråtandes springer till sin mamma vid åsynen av oss.

Efter vi har presenterat oss för varandra, blivit smyckade med halsband och sjungit en svag version av ”Tänd ett ljus” som svar på massajernas ­rytmiska välkomstsånger, är det dags för att prata om det vi egent­ligen kommit dit för. Barnäktenskap.

Tillsammans med 24-åriga Ester, och med pastor Robinson som tolk, gömmer vi oss för solens heta strålar i skuggan av ett träd. Vi börjar småprata och får reda på att Ester varken är gift eller har barn, vilket är mycket ovanligt i en massajby.

Anledningen till att hon inte ingått äktenskap är för att hon är utbildad, något som inte är särskilt uppskattat av männen i byn. En kvinna som är utbildad utgör ett hot mot ­traditionen eftersom hon börjar ställa krav och ifrågasätta då hon blivit medveten om sina ­rättigheter. Ester säger att det ändå har skett en viss förändring i attityderna, speciellt i den yngre generationen där allt fler flickor och pojkar går i skolan.

Barnäktenskap är en tradition som har funnits länge i byarna. Oftast är det flickans pappa eller den blivande maken som bestämmer vem hon ska gifta sig med i utbyte mot nötkreatur från mannens familj.

– En man kan peka på en gravid kvinnas mage och bestämma att bebisen ska bli hans fru, berättar Ester.

Dessa flickor har ingen röst. Deras öden är förutbestämda innan de tagit sina första andetag. Flickan kan ingå äktenskap så tidigt som vid nio års ålder, även om tanzanisk lag förbjuder det.

– Strax därefter kommer hon själv bli mamma, säger Ester och tittar ner i marken. Flickorna föder sina barn i byn utan tillgång till läkarvård, eftersom graviditeten måste hållas undan från myndigheterna. Förlossningen riskerar deras liv.

Solen står högt på himlen och kastar sina heta strålar på klungan med lekande barn. De verkar helt obekymrade av värmen. Själva torkar vi våra svettiga pannor trots att vi står i skuggan. Våra ögon når en ensam flicka som står tryckt mot den enkla kyrkoväggen i mitten av byn. Hon ser fundersam ut, håller en hand på magen och sneglar mot vårt håll. Den här flickan är tolv år och gravid. Tvingad till äktenskap med en äldre man, som så många andra tjejer i massajbyn.

– Mannen kan vara i 70-årsåldern när han väljer ut sin fru. Flickan kan då bli en av många fruar, talar Ester om medan hon lyfter upp en nyfiken pojke som står och drar i hennes kjol.

När vi sitter i bilen beredda att åka springer en 13-årig flicka fram till pastor Robinson. Hon vädjar om hans hjälp. Hennes pappa vill gifta bort henne. Vi lämnar byn bakom oss, men flickans ord har etsat sig fast i våra minnen för alltid.

Hanna Sundin Emelie Jonsson Lina Jonsson

Barnäktenskap

Varje dag ingås 47 000 barn­äktenskap världen över.

Barnäktenskap innebär att den ena eller båda parterna i äktenskapet är under 18 år.

I Tanzania är det lagligt för flickor att gifta sig vid 14 års ålder med tillstånd från domstol och vid 15 års ålder med tillstånd från föräldrar. Laglig ålder för pojkar är 18 år.

År 2016 hade nästan 40 procent av alla flickor i Tanzania ingått äktenskap före 18 års ålder.

De främsta orsakerna till barn­äktenskap är fattigdom, tradition och brist på utbildning.