• På frågan vad som gjort henne till en populär kyrkoherde svarar Lena något generad att hon inte har en aning. "Men kanske har det att göra med att vi under min tid kanske visat på att kyrkan kan var relevant för fler människor än de som man traditionellt tänker sig är engagerade där." Foto:
  • "Under min tid har vi jobbat fram många vilda galna idéer, en del av dem är förverkligade. Sorgvandringen eller den läkande vandringen nedanför kyrkan mot sjön är en sån. En landskapsarkitekt har ritat, våra trädgårdsarbetare har färdigställt och ett vackert konstverk står på plats. Det är ett av de mest fotade ställena i Gnesta, tror jag." Foto:
1/

Umeå kallar populär präst

Folk omkring oss

Lena Fagéus är den populära kyrkoherden i Frustuna som tar sitt pick och pack och flyttar till sin barndoms Umeå, till en av Sveriges största församlingar på 100 000 medlemmar. Bakom sig lämnar hon fina minnen och en prunkande trädgård.

Att hon skulle komma att tillbringa livet inom kyrkan var inte självklart. Lenas familj var inte särskilt kyrklig. Men så hände något som rev isär barndomens trygghet för Lena – och hon återfann den i kyrkan.

– Jag var i åttaårsåldern när mamma fick en hjärntumör. På den tiden fanns inte rätt sjukvård i Umeå, så hon var borta halvårsvis för behandlingar.

Kvar i Umeå fanns fyra syskon och en förtvivlad pappa. Lena beskriver att tillvaron blev lite vuxenlös, och att hon sökte efter vuxna att vara med. Hon fann dem i kyrkan.

– Så jag hittade hit genom goda vuxna som tog sig an mig. På det viset kom tron in i livet också. Jag fick starka och oförnekliga andliga upplevelser redan som barn, och jag kunde aldrig säga att det där är påhitt, för det var inte det.

Hon hade tänkt bli lärare som sin mamma, men började i stället läsa teologi för att lära sig mer om vad hon trodde på. När Lena läst i tre år kom tanken att hon borde göra bruk av sina studier.

– Min familj hade följt mitt sökande med viss förundran och lite oro, men när jag väl bestämde mig för att bli präst i Svenska kyrkan blev de lugna.

Prästvigd i Stockholm, började hon yrket i Täby, Sveriges dåvarande största församling. Under de åren träffade hon sin man Kjell.

– Några vänner förda samman oss, vi blev hoptussade. Det funkade fint, såhär 25 år senare, säger Lena med ett skratt.

Men landet lockade, och de landade i Daga församling.

– Vi bodde i prästgården i Gryt, och jag älskade att vara präst i den församlingen. Vi var med om att starta Musikdagar i Gryt, och har kvar vänner från den tiden.

Men eftersom Lena ville utvecklas sökte hon sig vidare. Under åren har hon bland annat varit kaplan vid Sigtunastiftelsen, sjukhuspräst på Ersta diakoni, studentpräst, chef för Ersta kyrka, utbildat sig till psykoterapeut och haft egen verksamhet som sådan. Hon arbetade exempelvis med människor som förlorat nära och kära i tsunamin, eller varit med om den själv.

– Men varje gång vi körde den slingrande vägen mot Stjärnhov för att hälsa på vänner sa vi att "här skulle man bo." 2010 slog vi till och köpte en tomt.

Och när tjänsten som kyrkoherde i Gnesta blev ledig, kändes det självklart att söka.

På frågan om vad hon är mest stolt över från sina år här, funderar hon lite.

– Att jag rekryterat så bra medarbetare, det är jag särskilt stolt över, säger hon, och nämner också den läkande vandringen som har anlagts nedanför kyrkan mot sjön.

Men efter ett gäng härliga år i Frustuna församling är det alltså dags att avrunda.

– Jag vet knappt hur det gick till. En del är ju att jag kommer därifrån, och har en gammal pappa som behöver stöd. Men varje gång jag sett en ledig tjänst där, har det varit som ett stående skämt mellan Kjell och mig att jag ska söka, men att då får jag åka upp själv. Men den här gången sa han "kör, jag hänger med". Jag upplever mig knuffad, kallad kanske, till Umeå.

I Umeå ska hon vara kyrkoherde över Umeå pastorat, en av Sveriges storförsamlingar med 100 000 medlemmar och 200 medarbetare.

– Det ska bli spännande. Jag tror det är rätt för mig och för oss. Jag hoppas det blir rätt för Gnesta också, att det kommer en efterträdare som tar sig an församlingens liv på ett gott sätt.

Lena Fagéus

Ålder: 61 år.

Bor: I Stjärnhov, men inte länge till. "Jag börjar i Umeå den 2 maj. Min avskedsgudstjänst här är den 28 maj."

Familj: "Jag är gift och adopterad farmor. Vi har sex stycken barnbarn. Kjell har två biologiska söner och en bonusdotter. Hon åkte till Danmark för att skaffa barn, och hennes tvillingar har adopterat mig som farmor.

Gör: Kyrkoherde och kontraktsprost.

Intressen: Jag är med barnbarn och vänner när jag kan. Men den här tiden på året åker jag en del skidor på längden. Annars är trädgården mitt intresse. Men i Umeå kommer vi inte ha någon trädgård. Min bror är djupt oroad för det, haha, han undrar vad jag ska göra. Men man kan ju odla i krukor eller kanske skaffa kolonilott."

Läs också

( 5 st )

Läs mer om dessa ämnen

GnestaFolk omkring ossPersonligt
Relaterat