Replik på debattartikeln "En politik för klassresenärer" publicerad 19/8
Jag delar inte Emanuel Örtengrens (C) analys att klassresor för nyanlända kräver att det ska vara lättare att “bli rik av egen ansträngning” eller att misslyckad integration av somalier bör beskyllas på jämlikhetspolitik.
Utlandsfödda med låg utbildningsbakgrund utgör till stor del dagens underklass i Sverige. Jämte historielöshet och svag slutledningsförmåga om jämlikhetspolitik, argumenterar Örtengren för billigare anställningar, vilket utöver sämre villkor leder det till lägre löner. Samtidigt ska ansträngning löna sig. I Januariavtalet har de liberala partierna fått igenom avskaffandet av värnskatten med samma plattityd. Således inbegriper denna ansträngning endast dem som tjänar minst 60 000 kr/månad. Det är fördelningspolitiskt vansinne.
Jag menar istället att språket och bristyrkesutbildningar är vägen framåt för integrationen. Arbetsgivare framhåller akut kompetensbrist. Då krävs investeringar i människor, inte billigare anställningar för utlandsfödda. Om risk för radikalisering ska påtalas, som Örtengren gör, bör risken med att sänka löner för en grupp och förvägra dem kunskap som försvårar chansen att komma in i samhället beaktas. Örtengrens recept göder såväl segregation som personalbrist.
God integration kräver även en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Mot den bakgrunden blir det oundvikligt att undra om inte Centerpartiets politik för svagare anställningsskydd och sänkta löner för nyanlända tillsammans med öppna gränser snarare är ett medvetet val för att urholka arbetsrätten och krossa den svenska modellen?
Josefine Helleday (S)
Förbundsstyrelseledamot SSU