Frågan efter den snöpliga 7–9-förlusten är främst om tåget mot fortsatt kvalspel gick för GIK.
När Niclas Claesson i numerärt överläge skickade in sitt andra och Gnestas femte för kvällen, mot ett redan avsågat Göta Traneberg, såg det onekligen ut att bli en behaglig resa mot tre pliktskyldiga poäng. 5–2-läge där med lite mer än halva tillställningen avverkad. Hemmalaget ville annat – och åt sig ikapp till 5–5 innan andra pausvilan tog vid. Tre puckar trillade in bakom målvakten Viktor Ekman inom loppet av fem minuter (!) där.
– Bensinen tog slut någonstans där. Jag tog en time out när de fick 3–5 då det kändes slitet. Då får de 4–5 direkt, konstaterade Gnestatränaren Owe Holmberg.
Sju bortamål mot ett bottenlag ska ju i de allra, allra flesta fallen räcka till alla tre poängen.
– Framåt var det bra, men det handlar om att spela försvarsspel, ta ansvar bakåt och hålla ihop helheten också. Orken i huvudena fanns inte där, menade Holmberg.
Framför allt fick stackars Ekman mellan stolparna inte den hjälp han behövde. Och talande nog blev han pååkt vid hemmalagets 8–7-mål som tillkom med mindre än fem minuter kvar av ordinarie tid. Emil Karlsson fick hoppa in.
– Dessutom var det en sparkrörelse som domaren uppenbarligen inte såg. Hjälmen gick sönder och han började blöda i skallen. Men det ska nog inte vara någon fara med Viktor, sa Holmberg.
Den definitiva spiken fram till 9–7 slogs in av Hampus Engzell, med sex raka division 1-säsonger i plantskolan Huddinge bakom sig. Holmberg hittade några som ändå förtjänade en extra klapp på axeln i det egna lägret efteråt.
– Viktor i mål kämpade på, Niclas Claesson kämpar och kör hela tiden. Och Elmeri Kotro producerade ju en del framåt.
I tisdagens bortamatch mot tabellfyran Rimbo – tre poäng före – är Gnestaseger ett måste. Skulle en sådan tas i hamn lär det behövas en sådan även i avslutningsomgången mot serieledaren Tumba. Annars får Gnesta IK lägga denna säsong till handlingarna om en vecka.