Fysdelen av Baltic Beasts juniorlags träning är 40 minuter lång. 40 minuter av sega övningar som suger musten ur alla musklerna.
Några av killarna fuskar lite med armhävningarna, vissa är så trötta att de knappt svarar på tilltal, men bland alla rödblommig ansikten så ser man en del leenden.
Det var det här David Tideman räknade med när han kom till första träningspasset för en och en halv månad sedan. Att bli riktigt trött och att få jobba med kroppen.
– Jag har velat spela amerikansk fotboll sedan jag var åtta, säger han.
Då ville han inte börja eftersom "det skulle kännas pinsamt om jag inte kände någon".
Det var först när han fyllt 14 år och hade en kompis i laget som drömmen gick i uppfyllelse.
Så hur är det?
– Det är det bästa jag någonsin gjort. Det är så bra lagstämning och så får man vara lite våldsam. Har man en dålig dag så kan man ta i lite hårdare på träningen, säger han skrattande.
För Max Asklander, snart 17 år, blev första kontakten med amerikansk fotboll däremot helt chockartad. Han visste inte vad sporten gick ut på och hade inte sett ett enda matchögonblick.
– Jag slutade efter ett år. Det var bristande intresse från min sida och jag kände att jag fick träna med lite för duktiga spelare. Jag blev för otaggad och lite rädd.
Då ska man veta att Max tränade med klubbens seniorspelare. Alltså betydligt större och muskulösare killar.
Men efter ytterligare ett år var han tillbaka igen.
Varför?
– Jag saknade lagkänslan. Jag personligen är lagspelare. Jag har spelat fotboll, innebandy och provat på hockey, och tycker om att jobba i ett lag. Men den här sporten kräver också något av en solokarriär. En egen entusiasm, att man vill träna och bli bättre.
Och nu är Max inte det minsta rädd att gå in och tackla motståndarna.
Däremot har han problem med konditionen.
– Jag blir väldigt lätt trött, erkänner han. Det är hem och bums i säng efter de här träningarna.
För en gångs skull har Nyköpingsklubben lyckats locka en hel del unga spelare till försäsongsträningen. Tränarna Patrick Stedt och Mattias Blomgren räknar till runt 20 spelare på veckans två pass.
– De flesta är mellan 14–16 år. De är unga och entusiastiska, skrattar Mattias.
2015 hoppas man kunna anmäla ett lag till U17-serien.
– Målet är att vinna åtminstone en match. Det är ett realistiskt mål, fortsätter tränaren.
Många av spelarna är helt nybörjare. Därför är det viktigt att bygga upp fysiken på rätt sätt, därav den tuffa fysdelen av träningspasset. I den andra får killarna bland annat lära sig hur man tacklar rätt.
– Vi tränar in ett spel per pass till i slutet av april. Det blir många spel men vi tränar ju in både anfall och försvar, äger Mattias. Vi vill att de ska klara av en hel match. Vi tar det från grunden så att de verkligen ska förstå spelboken.
På dagens agenda står tacklingar åt sidan. En så kallad gapblock.
– Titta framåt och ta sedan ett snabbt, kort kliv åt sidan och knuffa till dummien uppåt och bakåt, förklarar Mattias.
Startpositionen nöts och det snabba sidosteget.
– Det ska höras, ropar tränaren.
Killarna kämpar vidare.
Max har positionen center och nosetackle på planen.
– Jag står i mitten av båda linjerna.
Det är mycket spel ni ska komma ihåg, är inte det svårt?
– Nej, det jag behöver komma i håg egentligen är vad jag ska göra. Jag har mitt nollhål till höger och mitt etthål till vänster. Jag ska förflytta mig så att spelaren bakom mig ska kunna springa igenom.
David är right tackle än så länge. Han har ju ännu inte gjort så många utomhusträningar.
– Det svåraste är reglerna. Att lära sig vad yards är, hur man ska läsa spelet, olika taktiker. Om de säger att man ska göra "cowboy 2" så gäller det att komma i håg vad man ska göra.
Även om försäsongsträningen startat hälsar tränarna att vem som helst kan komma och testa på träningen. Men det gäller att man är redo att bli svettig.