Ändå en VM-sommar att minnas länge

KRÖNIKA

Det låter kanske konstigt, men jag kom över den här förlusten tämligen snabbt. Det var inget snack, engelsmännen var klart bättre.

Vi var aldrig nära att få till någon dramatiskt, frustrerande, hjärtskärande, nervdallrande avslutning.

Vår store lagkapten Andreas Granqvist tyckte efteråt att laget inte riktigt kom upp i nivå. Helt klart skapade vi ännu mindre framåt än vad vi gjort tidigare. Men det var våra motståndares förtjänst.

Genom hela mästerskapet har jag förundrats över hur bra vi varit på att få göra det vi är bra på under matcherna. Vi har aldrig haft något långt bollhållande som metodiskt tagit oss fram till motståndarnas mål. Vi har skapat genom att spela långt och jobba på andrabollar, på fasta situationer eller kontrat. Och enkelt uttryckt tillät inte England oss att göra det. De hade mer boll än Sverige men såg ändå till att täcka bort våra kontringsytor. Var lika starka i luftrummet. De backade till och med hem och lockade upp oss i banan, kom sedan snabbt med långa bollar bakom backlinjen som fick Granqvist och kompani att tvingas jobba felvända. Och de straffade oss sedan på en fast situation, en hörna.

Vi blev helt enkelt utmanövrerade, oförmöna att använda våra bästa verktyg.

Nu skapade vi ju ändå några bra lägen. Tyvärr fortsatte trenden vi haft under hela mästerskapet nu också, vi bommade att göra mål. Jag tycker uppriktigt synd om Marcus Berg. Han har i alla Sveriges fem matcher sett till att vara på rätt plats, haft mållägen, många riktigt bra, men inte fått dit bollen en gång. Tänk bara om han varit 50-procentig i sina avslut. Vilken succé det hade blivit. Marginalerna är verkligen små.

Det kändes också lite avslöjande att när vi ska försöka jaga ikapp 0–2-underläget byter vi in två försvarare. Visst Guidetti kom också in, visst Janne Andersson ville säkert åt Martin Olssons snabbhet och Pontus Janssons längd. Det känns ändå lite fattigt.

Det pekar ändå på det här lagets kvalitet, vårt försvarsagerande har varit outstanding, ett av mästerskapets bästa. Tänk om vi när Janne Andersson nu ska jobba vidare mot EM kan lägga till och hitta fler och nya offensiva pjäser till denna försvarsorganisation.

Det här svenska laget har gjort något som överträffat mina och säkerligen många andras förväntningar. Att ett lag utan några egentliga internationellt högt värderade spelare kan ta sig så långt genom en exemplarisk försvarsorganisation, längre än länder med högt värderade stjärnor, visar på hur läckert mångfacetterad fotbollen ändå är och kan vara.

Den spelare som jag rankar med högst potential att nå långt i det svenska laget är Ludwig Augustinsson. Den svensk som överraskat mest i mästerskapet är Viktor Claesson.

Hela det här mästerskapet har för övrigt varit ovanligt. När vi nu nått fram till semifinaler saknas Tyskland, Spanien, Brasilien och Argentina. Hand upp den som när man tippade sina semifinallag inför mästerskapet inte hade någon av dessa fyra med. Logiskt borde alla ha haft minst två.

Brasilien hade alldeles för stor obalans i sin uppställning (för offensivt, precis som i senaste hemma-VM). Det straffade sig när man mötte ett riktigt vasst motstånd. Argentina hade en anfallsuppsättning som var makalös, kunde i princip ha valt två olika och ändå varit lika bra. Men resten av truppen var helt enkelt för dåliga. Spanien fick sitt förbundskaptensdribbel precis innan mästerskapet och Tyskland, ja vad Tyskland höll på med är fortfarande en gåta.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

SportFotbolls-VMKrönika
Relaterat